Prat, prat och mera prat!

Det pratas för lite och vapenskramlas för mycket i vår värld. I fredags träffade några från Kvinna till Kvinna den libyska kvinnoaktivisten Farida Allaghi från Libyan Women Network. Det handlade naturligtvis om situationen i Libyen och vad det libyska folket behöver göra nu: ”Vi behöver prata, prata, prata och föra en dialog – för att lära av varandra”. I en sådan fredlig dialog ligger det oändliga möjligheter.

Vad är världens mest framgångsrika fredsprojekt, EU, om inte oändliga dialoger och samtal? ”Hjältemod på slagfälten ersätts med tålamod vid förhandlingsbordet”, som Margot Wallström uttryckt det.  Alltså prat istället för kulor och krut!

Apropå biståndsminister Gunilla Carlssons kritik mot ”pratbluffen” inom biståndet vill jag säga: Det är vi som är pratbiståndet! Jag är stolt över att Kvinna till Kvinna bidrar till att hålla samtal om fred, demokrati och mänskliga rättigheter vid liv. Jag är stolt över att vi bidrar till att förbättra enskilda kvinnors liv och samhällsutvecklingen i länder som härjas av konflikter och våld. Om det så gäller Fatima Bani Yaseen från den jordanska landsbygden som fylld av styrka efter ett nätverksmöte som vi bjudit in till kom hem och ställde upp i lokalvalen, blev vald och inspirerade unga kvinnor att gå i hennes fotspår. Eller om det gäller våra samarbetsorganisationer i Armenien och Azerbajdzjan som träffades för första gången via oss. Efter flera möten växte förtroendet och de började samarbeta kring den frysta konflikten Nagorno Karabach. De jobbar nu med kvinnor som drabbats av konflikten och arrangerar dialogmöten i etnisk och religiös tolerans, kvinnors rättigheter med mera. Genom samarbetet har deltagarna blivit viktiga fredsagenter i sina familjer och samhällen. Fiendebilderna ifrågasätts. Utan samtal, det vill säga prat, prat, prat, kan inte dessa bilder förändras.

Därför reclaimar jag härmed pratet!

Framsteg för kvinnors roll, utrikesministern!

Jag är nöjd idag. Nöjd för att utrikesminister Carl Bildt äntligen verkar ha fått en ökad insikt om den roll kvinnor spelar för att demokrati och fred ska få fotfäste i länder som härjas av krig och konflikter. Kvinna till Kvinna har under flera år granskat utrikesministern och hittills dragit slutsatsen att Carl Bildt mycket sällan berör jämställdhet och kvinnors rättigheter, än mindre kvinnors viktiga roll i fredsprocesser. Inför årets utrikesdeklaration har vi varit väldigt aktiva och haft kontakt med flera riksdagspolitiker, politiska kvinnoförbund och tjänstemän på UD.

I utrikesdeklarationen som Bildt presenterade i förmiddags framhåller han att ”Sverige ger särskild prioritet till genomförandet av Förenta nationernas resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet samt resolution 1820 om sexuellt våld i konfliktsituationer.”  Bildt lyfter också fram kvinnors viktiga roll i Afghanistan och i de arabiska vårens länder. Och att Sverige ska stödja dem i deras kamp för sin rättmätiga plats i samhället.  Givetvis finns det luckor och Bildt kan vara ännu tydligare. Men det är ett steg framåt.

Men ord är en sak. Nu gäller det att granska vad som faktiskt sker på marken. Om det blir någon ”action” för att använda biståndsminister Gunilla Carlssons uttryck. Hittills har det varit för lite av den varan. Egypten står inför ett vägskäl. Snart ska folkförsamlingen där endast 8 av de 508 parlamentarikerna är kvinnor utse en grupp som ska arbeta fram konstitutionen. Vad ska Carl Bildt göra i egenskap av utrikesminister för att driva på för att kvinnor ska delta i detta arbete och att deras rättigheter garanteras? Vi vill än en gång göra utrikesministern uppmärksam på att kvinnors rättigheter inte enbart är en biståndsfråga som kan delegeras till Gunilla Carlsson. Bildt måste själv ta sig an dessa frågor.

Som också påpekades i debatten i riksdagen i förmiddags har tankesmedjan Council on Foreign Relations precis gett ut en rapport där det framgår att Sverige har haft stort inflytande på den Europeiska utrikespolitiken. Så, nu gäller det att gå från ord till handling. Det är här det bränner till. Det blir intressant att följa hur Carl Bildt driver dessa frågor inom EU:s utrikesministerkrets.

Läs gärna min debattartikel på Newsmill idag som presenterades inför dagens utrikespolitiska debatt!

”Vilken bedrift!”

När det känns som mörkast finns det alltid ljus som ingjuter hopp och förtröstan. Mörkret har onekligen tätnat med rapporterna om det ökade våldet och dödandet i Syrien . Med rapporterna om ökade spänningar i Irak och nya bestämmelser om klädkoder för kvinnor. Med rapporterna från Egypten om de allt tuffare tagen mot det civila samhället och de dystra utsikterna för kvinnor att påverka innehållet i den nya konstitutionen. Häromdagen beskrev vår vän Azza Kamel situationen som mycket mycket dålig.

Mitt i detta mörker dimper ett meddelande från libyska kvinnoorganisationer ner i min mejlbox. I januari presenterades en vallag i Libyen som garanterade kvinnor endast 10 procent av platserna i den konstituerande församlingen. De futtiga tio procenten fick kvinnoaktivister och ungdomar att mobilisera sig. Efter en månad av intensivt kampanjarbete med demonstrationer på gator och torg runt om i Libyen lyckades de få till en förändring. Vilken bedrift! Om jag förlorade tron på kraften som finns när människor går samman och organiserar sig återfann jag den nu. The Libyan Women’s Platform for Peace (länk) var aktiva i protesterna och bidrog med juridisk expertis. Enligt dem kommer nu 40 av de 200 platserna ges till kvinnor. Andra källor säger att det är mer osäkert hur många platser det faktiskt kommer att bli i slutändan. Vi får följa utvecklingen.

De libyska kvinnornas kamp visar tydligt hur viktigt det civila samhället är som motkraft till odemokratiska krafter. Och som en samlande punkt för människor som vill engagera sig och vara med och påverka sin egen och sitt lands framtid. I möten och nätverk diskuterar de allt från hur de konkret kan förbättra chanserna till försörjning till att stärka demokratin och minska korruption. Något som biståndsminister Gunilla Carlsson bör tänka på efter sitt tydliga ställningstagande i helgens lördagsintervju om att det nu får vara slut med ”pratbistånd” till möten och workshops.

I fredags protesterade hundratals människor i Bagdad mot de striktare klädkoderna för kvinnor.

Vara med och påverka ville också alla de människor som samlades i Bagdad i fredags för att protestera mot de nya striktare klädkoderna för kvinnliga statsanställda. Liza Hido från Bagdhad Women’s Association hälsar att manifestationen var mycket lyckad. Och Hanaa Edwar grundare av Iraqi Women’s Network hälsar att:

”This will be a good slap to any politician who tries to degrade our dignity and rights”.

(Den här (manifestationen) blir ett härligt slag I ansiktet på de politiker som försöker urholka vår värdighet och våra rättigheter)

Kritiken mot fredspriset fortsätter

Läser med intresse dagens DN-artikel om att länsstyrelsen i Stockholm skall utreda om den norska nobelkommittén följer Nobels testamente när det gäller vilka som utses till fredspristagare. Detta på grund av den norska författaren Fredrik Heffermehls kritik. Jag tog upp den kritiken i en artikel i Upsala läns tidning redan i december förra året.  Håller med honom till viss del, samtidigt tror jag att det är viktigt att man sätter in Nobels viljeyttring i sitt testamente i ett historiskt perspektiv. Världen förändras ständigt. Idag har vi ett vidgat säkerhetsbegrepp – mänsklig säkerhet – som kräver en bredare palett av åtgärder än endast vapennedrustning. Och det är möjligen i detta härad som den norska nobelkommittén befinner sig. Dock-  intressant att se hur de bemöter Heffermehls kritik.

Jag ser fram emot att höra Anders Borg

Jämställdhet är smart politik och en drivkraft för ekonomisk utveckling. Det är huvudbudskapen i Världsbankens World Development Report 2012 som presenteras av biståndsminister Gunilla Carlsson och finansminister Anders Borg i morgon tisdag. Detta är inget nytt. Kunskapen om att kvinnors outnyttjade potential kan vara en katalysator för ekonomisk utveckling har vuxit fram successivt. Därför framstår det som problematiskt att 83 procent av delegaterna på Världsekonomiskt forum som just avslutats i Davos var män. Det kontrasterar bjärt insikterna i World Development Report.

Att Världsbanken väljer jämställdhet som tema för årets rapport visar att frågan är högaktuell. Sakta men säkert rör sig frågan om kvinnors och mäns lika rättigheter från periferin in till politikens kärna. Det betraktas inte längre som ett särintresse för kvinnor utan likväl som ett samhälls- och privatekonomiskt intresse.

Jag skriver en längre artikel på temat på Newsmill. Läs gärna den!

Han vill se en kvinnorevolution!

Heja ärkebiskop Desmond Tutu! Mitt bland världens slipsklädda företags- och politiska elit som nu nätverkar i Davos efterlyser han en revolution av kvinnor. Jag citerar: jag tycker att kvinnor borde säga till oss män – ni har ställt till en väldig röra, ge er av och släpp in oss istället. Desmond Tutu framhåller att kvinnor alltför länge har stängts ute från beslutsfattande fora och att vi nu ser konsekvenserna.

Temat på World Economic Forum är ”den stora transformeringen/förändringen – att skapa nya modeller”. Inför Davos har olika dokument presenterats. Bland annat Global Risk Report som identifierar stora globala utmaningarna som världen står inför. Rapporten pekar bland annat ut de växande ekonomiska klyftorna mellan människor. Intressant!  Jag söker på orden gender, women, female – men får inga träffar. Vilken besvikelse. Hur kan författarna missa detta år 2012? Vi står mitt i en ekonomisk kris som drabbar kvinnor väldigt hårt. Inte minst på grund av tuffa nedskärningar i länders offentliga verksamhet. Tidningen The Economist hade nyligen ett tema på kvinnor och arbetsmarknaden. Mycket positivt har hänt. Men fortfarande får kvinnor mindre betalt för samma arbetsinsats. Fortfarande slår de i glastaket medan männen fortsätter förbi. Fortfarande utför kvinnor obetalt arbete i mycket högre utsträckning än män. I rika länder handlar det 33 timmar i veckan. För män är motsvarande siffra 13.  Endast tre procent  av Fortunes 500 CEO lista (över mäktiga chefer och vd:ar) är kvinnor.

Journalisten Ruth Sunderland frågade 2009 i en artikel i brittiska The Guardian varför männen sätter dagordningen  i Davos. Hon påpekade redan då att det behövdes ett nytänk kring vem som kvalificerar in som medlem bland Davos-eliten. Om det inte görs hävdar hon att tillställningen blir alltmer irrelevant eftersom deltagarlistan representerar så få perspektiv, som omöjligen kan ta sig an de problem världen står inför.

Jag passar på att tips om @makewomencount  som har bra twitterflöde från Davos!

Kampen är inte över. Den har bara börjat!

Revolutionen fortgår! hälsar vår samarbetspartner Azza Kamel från Kairo (bilden till vänster). Ett år har gått sedan den egyptiska revolutionen inleddes. Resan under det senaste året visar att demonstranternas drömmar och krav på rättvisa, frihet och värdighet inte är uppfyllda.

Bland det första militärrådet gjorde efter Mubaraks fall var att avskaffa könskvoteringen. Resultaten ser vi nu. I måndags höll den nyvalda folkförsamlingen sin första session. Antalet kvinnor sjönk från tidigare blygsamma 64 till en handfull. Mindre än två procent av de 508 plasterna gick till kvinnliga kandidater. Det är illavarslande för arbetet med landets nya konstitution som nu står för dörren. Konstitutionen kommer att sätta ramarna för kvinnors liv. Därför är resultatet av Amnestys enkätundersökning bland de egyptiska partierna som ställde upp i valet oroväckande. Flera av partierna, inte bara islamisterna, har invändningar mot att kvinnor ska garanteras samma rättigheter som män vad gäller till exempel arv, äktenskap och skilsmässa.

Men som Azza Kamel säger: Kampen är inte över. Den har bara börjat! Vi kommer att kämpa för att sätta kvinnors rättigheter på den politiska agendan. Vi kommer att kämpa för vår plats. Och vi kommer att kämpa för att jämställdhet skrivs in i den nya konstitutionen.

Läs gärna Amnestys och vår gemensamma debattartikel på SVT Debatt i dag!

Och ni som är i Stockholm – kom till vår manifestation ikväll på Raul Wallenberg torg kl 17.30-18.30! Där kommer Mina Naguib, aktivist och bloggare tala, liksom Lise Bergh, Amnestys generalsekreterare och jag.