Vi får inte vara naiva inför rasister och nazister

På söndag startar Almedalen 2017 i Visby

De nationalistiska, rasistiska och högerextrema krafterna har under en längre tid vuxit sig allt starkare i Sverige. För dem som har följt med i debatten står det klart att fakta och förnuftsstyrd argumentation knappast biter på dessa krafter. Nu närmar sig Almedalsveckan där den våldsbejakande nazistiska Nordiska Motståndsrörelsen finns på plats.

”Hets mot folkgrupp, bombdåd, misshandel av meningsmotståndare, hot och våldsamma upplopp. Nordiska motståndsrörelsens medlemmar är de mest militanta och våldsbenägna nazisterna i Sverige. Deras mål är att genom revolution och väpnad kamp skapa ett nytt Sverige utifrån nazistiska ideal. ”

Jag brottas med frågan hur det demokratiska öppna samhället ska kunna skydda sig mot den här typen av extremism, och tänker på vad Jens Stoltenberg sa efter Utøya 2011: ”Vårt svar är mer demokrati, större öppenhet och mer humanitet. Men aldrig naivitet.”

Jag tror på den hållningen. ”…aldrig naivitet”. Just nu finns det lite för mycket sådant bland olika samhällsaktörer i Sverige. För mig är det uteslutet att lämna fältet öppet för dessa rasister och våldsverkare. Alltså deltar Kvinna till Kvinna i olika arrangemang under Almedalen, och vi har dessutom skrivit under ett gemensamt uttalande samt skickar brev till justitieministern.

Att ignorera Nordiska Motståndsrörelsens närvaro genom att inte benämna dem är svårt. Men det kan vara en strategi, eftersom all uppmärksamhet ger de högerextrema mod i barm. De är helt enkelt nöjda och uppnår delar av sina mål när människor och olika organisationsföreträdare känner sig hotade och hatade och kanske drar sig undan. Det betyder i så fall att jag inte borde skriva den här bloggen. Just nu verkar det inte finnas några självklara svar på hur frågor om extremisters deltagande på olika demokratiska arenor ska hanteras, jag tänker främst på just Almedalen men även på bokmässan. Medger att frågan inte är enkel – som ju vårens diskussioner och debatt visat.

Personligen tror jag att all normalisering är av ondo, så länge de demokratiska samhällsaktörerna tar ett tydligt avstånd (hur får var och en bestämma) så förblir nazister och rasister inte rumsrena. Det gäller för övrigt extremister av alla slag –  höger, vänster och islamistiska. Och det gäller även rasistiska partier som på olika sätt försöker ”tvätta bort” rasiststämpeln.

FN har flera gånger kritiserat Sverige för att ännu inte ha förbjudit rasistisk organisering i enlighet med den CERD-konvention som FN antog 1965 och som Sverige ratificerade 1972. I sin senaste rapport som FN:s expertkommitté lämnade om Sverige står det följande:

Om att rasist och extremistorganisationer verkar i Sverige.

  1. Kommittén oroas över rapporter om att rasist och extremistorganisationer fortsätter sin verksamhet trots att konventionsstaten menar att lagstiftningen effektivt förbjuder alla former av rasistiska uttryck, inklusive verksamheter hos grupper som förespråkar rasdiskriminering. Kommittén är oroad över att konventionsstatens lagstiftning inte fullt ut motsvarar kraven i artikel 4 i konventionen, eftersom det inte finns några uttryckliga rättsregler som olagligförklarar och förbjuder organisationer som främjar och uppmanar till rashat. Kommittén upprepar sin tidigare rekommendation att konventionsstaten ska ändra sin lagstiftning så att organisationer som främjar och uppmanar till rashat olagligförklaras och förbjuds, i linje med artikel 4 b i konventionen.

Jag förstår faktiskt inte riktigt varför Sverige inte har en sådan lagstiftning.  Återigen Stoltenbergs ord ”aldrig naivitet”…

Jag tror nog det är dags nu regeringen.

PS: Jag hoppas att ni som reser till Almedalen i år också kommer och hör på oss när vi analyserar den feministiska utrikespolitiken, debatterar det globala stigmat kring mens som hindrar miljontals flickor från en vettig skolgång eller reder ut orsakerna till det omfattande sexuella våldet i Kongo.

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Så stoppar vi tillsammans våldet mot kvinnorna!

Våra partnerorganisationers kvinnorättsförsvarare samlade på Tollare folkhögskola.

I förra veckan hade jag tillfälle att äta lunch med drygt trettio av från tolv olika länder i Mellanöstern och på Balkan. Det är första gången vi samlar så många av våra partners som alla har gemensamt att de arbetar mot våld mot kvinnor. Den här soliga majveckan möttes de i Stockholm.

Vid bordet satt för mig välkända ansikten men också kvinnor jag inte träffat förut. Var och en av dessa femdefenders har djup insikt i både direkt arbete med våldsutsatta kvinnor och hur våld mot kvinnor bäst kan förebyggas i länder med helt annan kontext än den svenska. Vissa organisationer har fört kampen mot våldet ett kvarts sekel. Andra har bara hunnit vara verksamma något år. De är här i Sverige för att utbyta konkreta erfarenheter med varandra.

Deras arbete kan handla om allt från akuta insatser under en pågående misshandel till systematiskt påverkansarbete på många plan. Som att förändra lagstiftning, få polis och myndigheter att samarbeta och ta kvinnors utsatthet på allvar. Erbjuda skyddade boenden, övervaka våldtäktsrättegångar, ändra en stigmatiserande syn på våldtagna kvinnor, bemanna hjälptelefoner och stötta offer för trafficking och prostitution.

Det är tyvärr mycket igenkänning för dessa kvinnorättsförsvarare när de börjar dela erfarenheter med varann. Som polisväsendets och rättsväsendets likgiltighet inför kvinnors utsatthet, benägenheten att förringa våld och övergrepp på just kvinnor och ett ständigt skuldbeläggande av utsatta kvinnor.

Annat är nytt. Våra femdefenders från Balkan häpnade när deras kollegor från Mellanöstern vittnade om de sexuella övergrepp som skedde i det offentliga rummet, på öppen gata i Egypten under den arabiska våren.

Återigen konstaterar vi att våld mot kvinnor för att de är just kvinnor i sanning är en global fråga. Att våld mot kvinnor finns överallt i dagens värld, i alla samhällen och i alla samhällsklasser. Från vaggan till graven följs kvinnor av våld för sitt köns skull. Vissa grupper av kvinnor är extra sårbara, t.ex. kvinnor tillhörande minoritetsgrupper, barn och ungdomar, kvinnor med funktionsnedsättning, hbtq-personer, kvinnor med missbruksproblematik och kvinnor som lever i områden där det pågår väpnade konflikter.

Vad som blir smärtsamt tydligt när aktivisterna från våra partnerorganisationer berättar är att kvinnor aldrig tillåts att definiera bilden av sig själva. De tilldelas roller, andra bestämmer vad som är en svag kvinna, en stark kvinna, när kvinnan är ett offer eller inte. Också HUR hon ska bete sig för att anses vara utsatt och i behov av hjälp. Har hon inte skrikit och klöst tillräckligt mycket under en våldtäkt så var hon antagligen med på det. Att hon inte ropar högt av smärta under en misshandel för att hon tänker på sina barn och vill skydda dem, det bryr sig polis och domstolar inte om.

Intesar Majeed från JWU (Jordanian Women´s Union) i Jordanien berättade om ett av de svårare fallen som ändå slutade lyckligt. Den här kvinnan tvingades gifta sig vid 14 års ålder med en våldsam man som utsatte henne för tortyr och slavarbete och höll henne och barnen instängda långa tider i ett mörkt rum. När hon till slut kom i kontakt med vår partnerorganisation JWU var hon så traumatiserad att hon varken kunde åka buss själv eller ens orka begära skilsmässa, men efter stöd och utbildning från JWU kan hon idag både försörja sig och ta hand om sina barn.

På Balkan sker en annan typ av arbete. Foundation United Women Banja Luka följer systematiskt rättegångar – ofta till advokaters och åklagares stora förtret – för att svart på vitt kunna visa hur lagstiftning inte följs eller hur våldsutsatta kvinnors rättigheter åsidosätts.

När jag åker tillbaka till kontoret funderar jag över när det könsbaserade våldet mot kvinnor ska upphöra. Att det hänger ihop med kvinnors rättigheter och ställning, jämställdhetspolitik och staters hantering av de mänskliga rättigheterna generellt, är det ingen av kvinnorättsförsvararna som tvivlar på under dessa dagar. Men allt är inte nattsvart. Framsteg har gjorts och görs. Hela tiden. Det är ett mödosamt arbete och det krävs uthållighet och envetenhet för att uppnå resultat. Men nu kan vi se, svart på vitt, att vi ÄR på rätt väg. Vi har just sammanställt en skrift från arbetet mot våld mot kvinnor på Västra Balkan. Där visas att stödet som Kvinna till Kvinna fått från Sida (svenska skattepengar!) har givit resultat i detta dagliga slit.

Men tyvärr lär historien oss att det går snabbt att rasera de sköra framsteg som gjorts. Just nu är kvinnors rättigheter under attack i flera länder. Nationalister och religiösa fundamentalister vill återföra kvinnor till hemmet, spisen och deras roll som främst mödrar och samtidigt tillåta barnäktenskap och straffria sexuella övergrepp på kvinnor inom familjen. De har stöd från högsta politiska ort, mäktiga patriarkala män som Trump, Putin och Erdogan, driver kvinnofientliga agendor.

Därför måste vi bjuda motstånd i varje andetag. Nu och alla dagar som ligger framför oss. Och just den här dagen, på väg till kontoret efter lunchen, känner jag att tillsammans är vi oövervinnerliga!

Publicerat i Bistånd, Jämställdhet, kvinnorättsförsvarare, Kvinnors rättigheter, sexuellt våld, Våld mot kvinnor | Lämna en kommentar

Saudi blir alltid en politisk soppa för Sverige

Konferens för kvinnors rättigheter i Saudiarabien 2012 – helt utan kvinnor.

”Vilken soppa!”

Vad betyder det att Saudi valts in i FN:s kvinnokommission?

Saudi är ett av de värsta länderna i världen när det gäller kvinnors rättigheter och situation. Där råder en statssanktionerad diskriminering av kvinnor, en slags könsapartheid. Kvinnor betraktas inte som myndiga utan behöver manliga förmyndare i allt de företar sig, deras liv detaljregleras av manliga familjemedlemmar i allt från hur de ska klä och sminka sig, till hur de får röra sig i offentligheten. Det mest kända exemplet är ju förbudet för kvinnor att köra bil!

Så givetvis är det åt skogen att denna stat sitter i FN:s kvinnokommission. Kommissionen sätter årligen upp mål för FN:s globala jämställdhetsarbete och drar upp riktlinjer och konkreta förslag för hur målen ska genomföras av FN:s medlemsländer. Men låt oss höja blicken. Sanningen är ju att det inte bara är Saudi som är problemet.  I spåren av ökad nationalism och religiös extremism ser vi sedan flera år även i andra FN-sammanhang en renässans för traditionella och djupt konservativa värderingar.  En ohelig allians av auktoritära stater som t.ex. Ryssland och Iran driver tillsammans med Vatikanen, den ortodoxa kyrkan, muslimska grupper och västbaserade abortmotståndare, den sk. ”familjeagendan”.

Familjen beskrivs som motmedlet mot fattigdom, sociala problem, och misär. Den behöver skydd. “Skydda-familjen” resolutioner har lagts fram i t.ex. FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève. Familjeagendan undergräver principen om att mänskliga rättigheter är förbehållna individen – och det är själva syftet. Det betyder de facto att kvinnors rättigheter underställs manliga familjemedlemmars, att barnets rättigheter underställs föräldrarnas, och att kärnfamiljen är det som gäller. Inga andra familjetyper accepteras.

Det handlar rätt och slätt om en omtolkning av staters skyldigheter när det gäller de mänskliga rättigheterna och de befintliga ramverken – en ren giftcocktail alltså för kvinnors rättigheter.

I övrigt så är det så att FN behövs, globalt samarbete behövs. Men givetvis är det oerhört frustrerande när sådana här absurda saker sker. Och det är ju inte första gången. Minns debaclet när det gällde invalet av Saudiarabien till FN:s råd för mänskliga rättigheter.

Ännu vet vi inte hur Sverige röstat – men utgångspunkten för mig är att den feministiska utrikespolitikens inriktning gäller.  Något annat går liksom inte ihop för mig. Jag vill understryka att det i det rådande världsläget är viktigt att alla likasinnade stater, som värnar mänskliga rättigheter, folkrätten och FN-stadgan, är på tårna också i rutinfrågor. Det har givetvis betydelse vilket samlat motstånd Saudi och andra konservativa auktoritära stater möter av olika konstellationer av länder, t.ex EU.  Så därför är det problematiskt när EU inte är enat i ett sånt här fall.

Det finns lyckade exempel på att det är möjligt för länder att gå samman för att motverka global kvinnofientlig politik.  Flera stater, ledda av Nederländerna, inklusive Sverige, lyckades samla brett stöd för att motverka Trump-administrationens förbud mot utvecklingsstöd till organisationer som genomför aborter.

Ja herregud! Vilken diplomatisk/politisk soppa detta är. Låt mig också konstatera att relationerna med Saudiarabien är och har varit problematiska för alla svenska regeringar, oavsett partifärg. Jag tolkar det som att det finns en medvetenhet om jämställdhetsfrågornas betydelse i det svenska samhället. Och det är BRA!

Fortsättning följer nog….

Publicerat i CSW, FN, Jämställdhet, Kvinnors rättigheter, Mellanöstern och Nordafrika, Svensk politik | Märkt , | Lämna en kommentar

Hopp och förtvivlan

Människorättsförsvararen Edmund Yakani och räddningsarbetare i Syrien.

I går mötte jag Edmund Yakani. Det är inte troligt att så många har hört talas om honom men han är en ytterst modig person. Det måste han vara som människorättsförsvarare i Sydsudan där det just nu pågår ett grymt och blodigt krig som går under radarn, i alla fall vad gäller att uppmärksammas här i väst.

Det är en sorglig utveckling för världens yngsta land som funnits i knappt sex år. En fjärdedel av Sudsudans befolkning är på flykt och mänskliga rättigheter kommer längst ner på agendan i denna sköra stat där det enligt FN pågår ett folkmord till följd av maktkampen mellan landets president och den före detta vicepresidenten.

Edmund Yakani, är chef för människorättsorganisationen Community Empowerment for Progress Organisation. Han besökte oss här på kontoret i måndags och han har tidigare deltagit i vårt internationella träningsprogram vilket vi är mycket stolta över. Nu var han i Stockholm för att ta emot priset Civil Rights Defender of the Year Award. Han kämpar för att rättvisa, fred och mänskliga rättigheter ska respekteras i detta konfliktplågade land. Han är ständigt hotad men fortsätter ändå att arbeta med stor risk för sin egen säkerhet. Att det finns människor som han, som vågar stå upp för rättigheter trots svåra omständigheter ger mig hopp!

Samma dag – tisdag 4 april – kommer också rapporterna om den ohyggliga stridsgasattack som drabbade Khan Sheikhoun i den syriska Idlibprovinsen och jag rasar ner i djupaste förtvivlan.

Det är fruktansvärda bilder som når oss. Den råa hänsynslöshet som präglar denna attack med kemiska stridsmedel mot civila, varav många barn, är utan motstycke. Att dessutom bomba flera av stadens sjukhus direkt efteråt tyder på all avsaknad av mänsklighet.

Att attacken utförs samtidigt som ledare för 70 länder samlas i Bryssel för att diskutera den humanitära katastrofen i Syrienkrigets spår tyder också på en grov och beräknande cynism.

Syriens redan svårt plågade civila utsätts efter sex år av krig för ytterligare en sådan rå brutalitet att vi står mållösa. Att den syriska regimen kan utsätta sitt folk för detta är ofattbart. Det är inte första gången heller. I Damaskusförorten Ghouta användes saringas i augusti 2013 och dödade över 1400 personer. Senast utsattes staden Palmyra i december 2016 och 53 människor dog varav 28 barn.

Den svenska regeringen, EU och FN måste agera kraftfullt och omedelbart för att identifiera de ansvariga. Omvärlden och det internationella samfundet får inte återigen stå handfallna inför den här typen av grova krigsbrott.  Detta måste få konsekvenser!

Publicerat i EU, FN, Mellanöstern och Nordafrika, Syrien, Vapen | Märkt , , , , , | 1 kommentar

Motståndets tid är inne

Demonstrationen Women´s Caravan for Peace i Sarajevo

Faktum är att världsläget ser riktigt illa ut för kvinnors ställning och rättigheter. De patriarkala vindarna viner med stormstyrka. Så årets 8 mars måste gå i motståndets tecken snarare är att vi firar vunna segrar. Det finns nämligen ingen tid att förlora.

Vi – alla – människor som inte vill se en våldsam backlash för demokratiska värderingar och mänskliga rättigheter måste steppa upp NU! Kvinnors rättigheter är nämligen mänskliga rättigheter (ja faktiskt! …ironi) och hänger ihop med övriga utvecklings- och hållbarhetsfrågor. Det känns rätt tjatigt att behöva upprepa dessa självklarheter år från år. Alltså drabbas inte ”bara” kvinnor utan även barn, partners, familjer och samhället i stort när kärnvapenpatriarkerna går bärsärkagång och återinför förbud mot aborter (Trump) och river upp lagar mot våld i hemmet (Putin).

Men finns då inget att fira? Jo – förmågan till motstånd ska firas. Kvinnorörelsen har en lång historia av mobilisering i stunden när det behövs. Redan 1915 samarbetade kvinnorörelsen över hela Europa för att manifestera mot första världskriget och kämpa för freden. 1956 protesterade 20 000 kvinnor i Sydafrika mot de nya passlagarna och 1968 demonstrerade hundratusentals kvinnor i Washington mot Vietnamkriget, för att bara nämna några.

I Indien tog kvinnor initiativ till massdemonstrationer mot de brutala våldtäkterna som skördade flera kvinnors liv 2012/13. I Sydamerika skedde stora protester och manifestationer förra året i flera länder mot det grova slentrianmässiga kvinnovåldet där förövare ofta går fria. Polska kvinnors stora demonstrationer hösten 2016 fick stopp på en lag om totalt abortförbud och i Spanien lyckades kvinnoorganisationer genom kampanjer och internetupprop hindra en liknande abortlag för ett par år sedan.

En av våra samarbetsorganisationer i Serbien har och har alltid haft aktivismen som främsta verktyg. ”Women in Black” firade 25 år förra året och hade då hunnit med över 700 fredliga protester och demonstrationer. Trots hat och hot i ett alltmer nationalistiskt och kvinnofientligt Serbien fortsätter de outtröttligt under parollen ”Always disobedient! Still on the Streets!”

Fred och försoning är budskapet i mycket av den aktivism som våra samarbetsorganisationer driver. Några av de modigaste kvinnorättsaktivister jag har mött finns i länder i Mellanöstern, och om någon fortfarande bär på föreställningen att kvinnor i den här delen av världen är passiva offer kan jag bara meddela att ingenting kan vara mer felaktigt. På kvinnodagen för två år sen demonstrerade Palestinian Working Women Society for Development för rätten att leva i fred och frihet, men möttes av israeliska soldaters gummikulor.

Kvinnors motstånd och kamp för frihet ser olika ut eftersom våra samhällen är olika, men i grunden handlar det alltid om samma sak: frihet från våld, frihet att bestämma över sina liv, sina kroppar och  frihet att organisera sig för politiska och samhälleliga förändringar. I samhällen där kvinnor inte förväntas cykla, kan en klunga kvinnor och flickor på två hjul till exempel vara en ytterst kraftfull manifestation, som i Iran.

En av de största globala protesterna någonsin, Women´s March i januari i år, då miljoner människor gick ut på gatorna, är ännu ett exempel på kvinnors engagemang för alla människors lika värde och rättigheter.

Tanken att kvinnor skulle kunna representera ”mänskligheten” verkar fortfarande vara alltför kontroversiell för vissa. Män däremot anses med självklarhet stå för det allmänmänskliga hela tiden. Feminismen är svaret på denna orättvisa.

Så här kommer mina 8 mars-råd för motstånd:

  1. Låt aldrig rasistiska, sexistiska, och homofoba uttalanden passera i vardagen. Säg ifrån!
  2. Lyssna på erfarenheter från de som varit med förr, som förintelseöverlevarna Hédi Fried o Emmerich Roth.
  3. Kräv mod av dig själv innan du kräver det av andra.
  4. Stå upp för dem som inte kan göra sina röster hörda.
  5. Organisera dig/er. Tillsammans är vi alltid starkare.
  6. Motstånd i varje andetag!

På internationella kvinnodagen 8 mars 2017 och under hela veckan anordnar Kvinna till Kvinnas volontärer paneler, utställningar, demonstrationer och fester över hela landet. I en debattartikel i Göteborgsposten redogör vi för varför feminismen behövs mer än någonsin.

Motståndets tid är inne.

Publicerat i 8 mars, Balkan, Jämställdhet, kvinnorättsförsvarare, Kvinnors rättigheter, Nationalism, Serbien, Sexuella rättigheter | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Demokrati och makten över den egna kroppen hör ihop

abortion

Aborträtten är under global attack. Fredag 27 jan talar USA:s vicepresident Mike Pence vid den årliga anti-abortmarschen ”Marching for Life” i Washington. I Sverige har vi fallet med barnmorskan som inte fått anställning när hon sagt att hon inte vill utföra aborter av samvetsskäl. Fallet ska upp i Arbetsdomstolen.

Låt mig börja med att slå fast att det är en mänsklig rättighet att själv få  bestämma över sin egen kropp och sin egen hälsa. Rätten till fri och säker abort är ett fundament för ett jämställt samhälle – det visar all erfarenhet. Därför har det också varit en av de frågor som kvinnorörelsen i alla länder drivit under många, många år.

Dessutom – frågan om en samvetsklausul är en dimridå – detta handlar inte om en enskild barnmorskas samvete, utan om ett metodiskt försök att begränsa aborträtten som är del i en större internationell kampanj.

Dock, argumentationen för en samvetsklausul är försåtlig. Det kan tyckas vara helt rätt och rimligt att en ska kunna följa sitt samvete vid en första anblick. Men vid närmare eftertanke skulle konsekvenserna kunna bli helt orimliga inom hela sjukvården. För vad är det som säger att en samvetsklausul ska tillämpas bara när det gäller abort? Om det gäller blodtransfusioner? Hjärtbyten – you name it.

Hörde någon kasta fram en idé om att det skulle kunna finnas speciella ”abortbarnmorskor”. Igen – inget är vad det verkar. Vi måste gräva djupare. Även speciella abortkliniker kanske, som i USA? En sådan utveckling leder obönhörligen till budgetdiskussioner om prioriteringar och så är vi på rulle mot en restriktivare abortlagstiftning och därmed ett gigantiskt kliv tillbaka för svensk jämställdhet.

En mäktig amerikansk antiabortlobby stödjer barnmorskans rättsprocess ekonomiskt. Sverige har identifierats för att vi haft fri abort i Sverige sedan 1975 och aborträtten har stort stöd i befolkningen. Det skulle vara en stor seger för abortmotståndarna om det skulle införas en samvetsklausul i Sverige. I förlängningen vill abortmotståndarna dra detta till Europadomstolen för att få till någon form av prejudikat. Om det skulle lyckas får de abortmotståndare som redan är på krigsstigen i Europa – bland annat i Polen – ytterligare medvind.

Även ett par svenska riksdagspartier är inne på att begränsa aborträtten.

Redan 2014 uttalade sig  SD:s partiledare Jimmie Åkesson för en sänkning av abortgränsen i Sverige från 18 till 12 veckor, och i höstas lade SD-kvinnor fram en motion i riksdagen som går ut på samma sak.

KD lokalt i Jönköping har valt att ställa sig bakom barnmorskans krav på samvetsklausul.  Även KD:s partiledare Ebba Busch Thor har uttalat stöd för att personal i abortvården utifrån sitt samvete ska kunna vägra att ge vård till en kvinna som har lagstadgad rätt att söka abort.

Samtidigt talade både SD och KD under 2016 vitt och brett om att försvara det svenska jämställdhetsprojektet, när flyktingar kommer till Sverige med ”andra värderingar”.

Vilket hyckleri om jämställdhet!

Erfarenheten från andra länder visar att strängare abortlagar inte alls minskar antalet aborter utan bara ökar risken för farliga ingrepp. Fler kvinnor kommer alltså att dö. Redan nu dör 47 000 kvinnor årligen i världen i komplikationer efter osäkra aborter.

”Demokrati och makten över den egna kroppen hör ihop. Kan jag bestämma över min kropp kan jag vara med och bestämma i samhället”, säger Maia Kvaratskhelia, från organisationen Avantgard i Gali i utbrytarregionen Abchasien.

Vi kommer inte att vara tysta om det görs allvarliga försök att begränsa den svenska aborträtten. Att USA:s Donald Trump, precis som flera republikanska presidenter före honom, valde att sin första arbetsvecka stoppa biståndet till utländska organisationer som stödjer abort var väntat men inte desto mindre olyckligt. Beslutet får svåra konsekvenser för kvinnor i mer än 30 utvecklingsländer.

Detta kommer att slå mot den mest sårbara gruppen – tonårsflickorna. Enligt WHO föder 16 miljoner flickor mellan 15 och 19 barn varje år, och en miljon flickor under 15 blir mödrar. Att bli gravid och föda när kroppen inte är färdigvuxen leder till ökade risker och det här är idag globalt den näst största dödsorsaken för flickor mellan 15 och 19 år. Även barn till unga mödrar dör i större utsträckning.

Förutom svåra skador i underlivet kan flickor stigmatiseras och stötas ut ur samhället av oönskade graviditeter och de tvingas ofta sluta skolan vilket kan leda till livslång fattigdom. Att flickor går klart skolan, utbildar sig, och jobbar är en smart affär för ett land. Det leder i förlängningen till bättre ekonomi och mindre biståndsberoende.

Men här handlar det inte om fakta utan om extremism. Den kristna amerikanska högerns abortmotstånd är så starkt att det påverkar inte bara USA:s alla kvinnor, utan också miljoner kvinnor i utvecklingsländerna och nu även en svensk rättsprocess.

Men det finns ljus i tunneln. Efter Trumps dekret gick Nederländernas regering omedelbart ut och lanserade en internationell fond till stöd för organisationer som genomför säkra aborter. Fonden ska kunna ta emot medel från andra regeringar, organisationer och näringslivet.

I dessa dagar när ”alternativa fakta” presenteras till höger och vänster måste vi hålla huvudet kallt och avslöja myter och osanningar – en sådan myt är att begränsad aborträtt leder till färre aborter eller att fri abort används som en vårdslös preventivmetod i Sverige. Inga fakta, studier eller forskning tyder på det. Sanningen och inget annat än sanningen – så hjälp mig gudinna!

 

Publicerat i Jämställdhet, Kvinnors rättigheter, Sexuella rättigheter, Svensk politik | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

After all…tomorrow is another day!

womens-march-sth-2%c2%a8cut

(Bloggrubriken är ett citat från en av världens mest kända filmer)


Bland de vackraste orden jag vet är:

”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.”

Det är Artikel 1 ur FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, som antogs av FN:s medlemsstater 1948 – efter det andra förödande världskriget.

Ibland är det tungt att vara en femdefender (kvinnorättsaktivist). Då vi ser hur snaran dras åt runt de människor – män och kvinnor – som arbetar för att de universella mänskliga rättigheterna ska bli verklighet världen över. Sedan 2012 har 63 länder världen över stiftat lagar som begränsar det civila samhället.

Och det måste erkännas, idag är det verkligen extra tungt…på grund av Donald Trumps tillträde som amerikansk president. Så här kommenterade jag valet av denne man :

Lögner, rasism, kvinnohat och konspirationsteorier är farliga vägar till makt. Män som bygger sin makt på aggressiv nationalism och populism styr nu två av världens största kärnvapenmakter. Det är skrämmande.”

Men jag sa även i samma veva att …” Progressiva rörelser måste komma samman och forma allianser för att långsiktigt bekämpa orättvisor, utanförskap, våld och klimathot. En ung generation förtjänar en positiv och trovärdig vision för en mer jämställd, fredlig och hållbar värld”

Och jag hoppas och tror att det är det som kommer att ske nu.

I morgon lördag den 21 januari förenar jag mig med alla de miljoner människor som går ut på gator och torg över hela världen.

Vi säger ifrån mot populism, rädslor och strömningar som demoniserar våra medmänniskor.

Vi höjer våra röster tillsammans med miljoner andra här i Sverige och internationellt.

Vi står upp för kvinnors rätt till frihet från våld och patriarkalt förtryck – över hela världen.

Vi står upp för kvinnors rätt att bestämma över sina egna kroppar, för rätten till sexuella och reproduktiva rättigheter och hälsa.

Vi står upp för alla de systrar över hela vår jord som är förslavade, marginaliserade, förtryckta och exploaterade.

Vi står upp för moder jord – i all hennes prakt, mångfald och skönhet – för att vi vill hylla och skydda den livgivande kraft som får oss alla att andas och leva, men som sakta håller på att förödas, förorenas och förgöras framför våra ögon.

Vi står upp för de framtida generationer som ska ta över vår värld – för våra döttrars och söners framtid  – för en värld utan rädsla, våld och utarmning, för en värld i fred, hållbarhet, jämlikhet, mångfald.

För jorden, hoppet, skönheten och kärleken!


Fakta om marschen i Stockholm: På lördag  21 januari går vi tillsammans i Women´s March Stockholm. Dagen efter Donald Trumps installation som USA:s president sker det fredliga protestmarscher på mer än 600 platser världen över. En gräsrotsrörelse har på kort tid vuxit över jordklotet med förebild från Women´s March i Washington samma dag, och många hundratusentals människor kommer att delta över hela världen. 

Här i Stockholm marscherar vi för kvinnors rättigheter och mot hatet. Kom till Norrmalmstorg kl 14 där bland annat journalisterna Lisa Bjurwald och Maria Sveland talar tillsammans med företrädare från Amnesty, RFSU och Greenpeace.

 

Publicerat i Fredsprocesser, Jämställdhet, kvinnorättsförsvarare, Kvinnors rättigheter, Svensk politik | Märkt , , , , | Lämna en kommentar