Motståndets tid är inne

Demonstrationen Women´s Caravan for Peace i Sarajevo

Faktum är att världsläget ser riktigt illa ut för kvinnors ställning och rättigheter. De patriarkala vindarna viner med stormstyrka. Så årets 8 mars måste gå i motståndets tecken snarare är att vi firar vunna segrar. Det finns nämligen ingen tid att förlora.

Vi – alla – människor som inte vill se en våldsam backlash för demokratiska värderingar och mänskliga rättigheter måste steppa upp NU! Kvinnors rättigheter är nämligen mänskliga rättigheter (ja faktiskt! …ironi) och hänger ihop med övriga utvecklings- och hållbarhetsfrågor. Det känns rätt tjatigt att behöva upprepa dessa självklarheter år från år. Alltså drabbas inte ”bara” kvinnor utan även barn, partners, familjer och samhället i stort när kärnvapenpatriarkerna går bärsärkagång och återinför förbud mot aborter (Trump) och river upp lagar mot våld i hemmet (Putin).

Men finns då inget att fira? Jo – förmågan till motstånd ska firas. Kvinnorörelsen har en lång historia av mobilisering i stunden när det behövs. Redan 1915 samarbetade kvinnorörelsen över hela Europa för att manifestera mot första världskriget och kämpa för freden. 1956 protesterade 20 000 kvinnor i Sydafrika mot de nya passlagarna och 1968 demonstrerade hundratusentals kvinnor i Washington mot Vietnamkriget, för att bara nämna några.

I Indien tog kvinnor initiativ till massdemonstrationer mot de brutala våldtäkterna som skördade flera kvinnors liv 2012/13. I Sydamerika skedde stora protester och manifestationer förra året i flera länder mot det grova slentrianmässiga kvinnovåldet där förövare ofta går fria. Polska kvinnors stora demonstrationer hösten 2016 fick stopp på en lag om totalt abortförbud och i Spanien lyckades kvinnoorganisationer genom kampanjer och internetupprop hindra en liknande abortlag för ett par år sedan.

En av våra samarbetsorganisationer i Serbien har och har alltid haft aktivismen som främsta verktyg. ”Women in Black” firade 25 år förra året och hade då hunnit med över 700 fredliga protester och demonstrationer. Trots hat och hot i ett alltmer nationalistiskt och kvinnofientligt Serbien fortsätter de outtröttligt under parollen ”Always disobedient! Still on the Streets!”

Fred och försoning är budskapet i mycket av den aktivism som våra samarbetsorganisationer driver. Några av de modigaste kvinnorättsaktivister jag har mött finns i länder i Mellanöstern, och om någon fortfarande bär på föreställningen att kvinnor i den här delen av världen är passiva offer kan jag bara meddela att ingenting kan vara mer felaktigt. På kvinnodagen för två år sen demonstrerade Palestinian Working Women Society for Development för rätten att leva i fred och frihet, men möttes av israeliska soldaters gummikulor.

Kvinnors motstånd och kamp för frihet ser olika ut eftersom våra samhällen är olika, men i grunden handlar det alltid om samma sak: frihet från våld, frihet att bestämma över sina liv, sina kroppar och  frihet att organisera sig för politiska och samhälleliga förändringar. I samhällen där kvinnor inte förväntas cykla, kan en klunga kvinnor och flickor på två hjul till exempel vara en ytterst kraftfull manifestation, som i Iran.

En av de största globala protesterna någonsin, Women´s March i januari i år, då miljoner människor gick ut på gatorna, är ännu ett exempel på kvinnors engagemang för alla människors lika värde och rättigheter.

Tanken att kvinnor skulle kunna representera ”mänskligheten” verkar fortfarande vara alltför kontroversiell för vissa. Män däremot anses med självklarhet stå för det allmänmänskliga hela tiden. Feminismen är svaret på denna orättvisa.

Så här kommer mina 8 mars-råd för motstånd:

  1. Låt aldrig rasistiska, sexistiska, och homofoba uttalanden passera i vardagen. Säg ifrån!
  2. Lyssna på erfarenheter från de som varit med förr, som förintelseöverlevarna Hédi Fried o Emmerich Roth.
  3. Kräv mod av dig själv innan du kräver det av andra.
  4. Stå upp för dem som inte kan göra sina röster hörda.
  5. Organisera dig/er. Tillsammans är vi alltid starkare.
  6. Motstånd i varje andetag!

På internationella kvinnodagen 8 mars 2017 och under hela veckan anordnar Kvinna till Kvinnas volontärer paneler, utställningar, demonstrationer och fester över hela landet. I en debattartikel i Göteborgsposten redogör vi för varför feminismen behövs mer än någonsin.

Motståndets tid är inne.

Publicerat i 8 mars, Balkan, Jämställdhet, kvinnorättsförsvarare, Kvinnors rättigheter, Nationalism, Serbien, Sexuella rättigheter | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Demokrati och makten över den egna kroppen hör ihop

abortion

Aborträtten är under global attack. Fredag 27 jan talar USA:s vicepresident Mike Pence vid den årliga anti-abortmarschen ”Marching for Life” i Washington. I Sverige har vi fallet med barnmorskan som inte fått anställning när hon sagt att hon inte vill utföra aborter av samvetsskäl. Fallet ska upp i Arbetsdomstolen.

Låt mig börja med att slå fast att det är en mänsklig rättighet att själv få  bestämma över sin egen kropp och sin egen hälsa. Rätten till fri och säker abort är ett fundament för ett jämställt samhälle – det visar all erfarenhet. Därför har det också varit en av de frågor som kvinnorörelsen i alla länder drivit under många, många år.

Dessutom – frågan om en samvetsklausul är en dimridå – detta handlar inte om en enskild barnmorskas samvete, utan om ett metodiskt försök att begränsa aborträtten som är del i en större internationell kampanj.

Dock, argumentationen för en samvetsklausul är försåtlig. Det kan tyckas vara helt rätt och rimligt att en ska kunna följa sitt samvete vid en första anblick. Men vid närmare eftertanke skulle konsekvenserna kunna bli helt orimliga inom hela sjukvården. För vad är det som säger att en samvetsklausul ska tillämpas bara när det gäller abort? Om det gäller blodtransfusioner? Hjärtbyten – you name it.

Hörde någon kasta fram en idé om att det skulle kunna finnas speciella ”abortbarnmorskor”. Igen – inget är vad det verkar. Vi måste gräva djupare. Även speciella abortkliniker kanske, som i USA? En sådan utveckling leder obönhörligen till budgetdiskussioner om prioriteringar och så är vi på rulle mot en restriktivare abortlagstiftning och därmed ett gigantiskt kliv tillbaka för svensk jämställdhet.

En mäktig amerikansk antiabortlobby stödjer barnmorskans rättsprocess ekonomiskt. Sverige har identifierats för att vi haft fri abort i Sverige sedan 1975 och aborträtten har stort stöd i befolkningen. Det skulle vara en stor seger för abortmotståndarna om det skulle införas en samvetsklausul i Sverige. I förlängningen vill abortmotståndarna dra detta till Europadomstolen för att få till någon form av prejudikat. Om det skulle lyckas får de abortmotståndare som redan är på krigsstigen i Europa – bland annat i Polen – ytterligare medvind.

Även ett par svenska riksdagspartier är inne på att begränsa aborträtten.

Redan 2014 uttalade sig  SD:s partiledare Jimmie Åkesson för en sänkning av abortgränsen i Sverige från 18 till 12 veckor, och i höstas lade SD-kvinnor fram en motion i riksdagen som går ut på samma sak.

KD lokalt i Jönköping har valt att ställa sig bakom barnmorskans krav på samvetsklausul.  Även KD:s partiledare Ebba Busch Thor har uttalat stöd för att personal i abortvården utifrån sitt samvete ska kunna vägra att ge vård till en kvinna som har lagstadgad rätt att söka abort.

Samtidigt talade både SD och KD under 2016 vitt och brett om att försvara det svenska jämställdhetsprojektet, när flyktingar kommer till Sverige med ”andra värderingar”.

Vilket hyckleri om jämställdhet!

Erfarenheten från andra länder visar att strängare abortlagar inte alls minskar antalet aborter utan bara ökar risken för farliga ingrepp. Fler kvinnor kommer alltså att dö. Redan nu dör 47 000 kvinnor årligen i världen i komplikationer efter osäkra aborter.

”Demokrati och makten över den egna kroppen hör ihop. Kan jag bestämma över min kropp kan jag vara med och bestämma i samhället”, säger Maia Kvaratskhelia, från organisationen Avantgard i Gali i utbrytarregionen Abchasien.

Vi kommer inte att vara tysta om det görs allvarliga försök att begränsa den svenska aborträtten. Att USA:s Donald Trump, precis som flera republikanska presidenter före honom, valde att sin första arbetsvecka stoppa biståndet till utländska organisationer som stödjer abort var väntat men inte desto mindre olyckligt. Beslutet får svåra konsekvenser för kvinnor i mer än 30 utvecklingsländer.

Detta kommer att slå mot den mest sårbara gruppen – tonårsflickorna. Enligt WHO föder 16 miljoner flickor mellan 15 och 19 barn varje år, och en miljon flickor under 15 blir mödrar. Att bli gravid och föda när kroppen inte är färdigvuxen leder till ökade risker och det här är idag globalt den näst största dödsorsaken för flickor mellan 15 och 19 år. Även barn till unga mödrar dör i större utsträckning.

Förutom svåra skador i underlivet kan flickor stigmatiseras och stötas ut ur samhället av oönskade graviditeter och de tvingas ofta sluta skolan vilket kan leda till livslång fattigdom. Att flickor går klart skolan, utbildar sig, och jobbar är en smart affär för ett land. Det leder i förlängningen till bättre ekonomi och mindre biståndsberoende.

Men här handlar det inte om fakta utan om extremism. Den kristna amerikanska högerns abortmotstånd är så starkt att det påverkar inte bara USA:s alla kvinnor, utan också miljoner kvinnor i utvecklingsländerna och nu även en svensk rättsprocess.

Men det finns ljus i tunneln. Efter Trumps dekret gick Nederländernas regering omedelbart ut och lanserade en internationell fond till stöd för organisationer som genomför säkra aborter. Fonden ska kunna ta emot medel från andra regeringar, organisationer och näringslivet.

I dessa dagar när ”alternativa fakta” presenteras till höger och vänster måste vi hålla huvudet kallt och avslöja myter och osanningar – en sådan myt är att begränsad aborträtt leder till färre aborter eller att fri abort används som en vårdslös preventivmetod i Sverige. Inga fakta, studier eller forskning tyder på det. Sanningen och inget annat än sanningen – så hjälp mig gudinna!

 

Publicerat i Jämställdhet, Kvinnors rättigheter, Sexuella rättigheter, Svensk politik | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

After all…tomorrow is another day!

womens-march-sth-2%c2%a8cut

(Bloggrubriken är ett citat från en av världens mest kända filmer)


Bland de vackraste orden jag vet är:

”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.”

Det är Artikel 1 ur FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, som antogs av FN:s medlemsstater 1948 – efter det andra förödande världskriget.

Ibland är det tungt att vara en femdefender (kvinnorättsaktivist). Då vi ser hur snaran dras åt runt de människor – män och kvinnor – som arbetar för att de universella mänskliga rättigheterna ska bli verklighet världen över. Sedan 2012 har 63 länder världen över stiftat lagar som begränsar det civila samhället.

Och det måste erkännas, idag är det verkligen extra tungt…på grund av Donald Trumps tillträde som amerikansk president. Så här kommenterade jag valet av denne man :

Lögner, rasism, kvinnohat och konspirationsteorier är farliga vägar till makt. Män som bygger sin makt på aggressiv nationalism och populism styr nu två av världens största kärnvapenmakter. Det är skrämmande.”

Men jag sa även i samma veva att …” Progressiva rörelser måste komma samman och forma allianser för att långsiktigt bekämpa orättvisor, utanförskap, våld och klimathot. En ung generation förtjänar en positiv och trovärdig vision för en mer jämställd, fredlig och hållbar värld”

Och jag hoppas och tror att det är det som kommer att ske nu.

I morgon lördag den 21 januari förenar jag mig med alla de miljoner människor som går ut på gator och torg över hela världen.

Vi säger ifrån mot populism, rädslor och strömningar som demoniserar våra medmänniskor.

Vi höjer våra röster tillsammans med miljoner andra här i Sverige och internationellt.

Vi står upp för kvinnors rätt till frihet från våld och patriarkalt förtryck – över hela världen.

Vi står upp för kvinnors rätt att bestämma över sina egna kroppar, för rätten till sexuella och reproduktiva rättigheter och hälsa.

Vi står upp för alla de systrar över hela vår jord som är förslavade, marginaliserade, förtryckta och exploaterade.

Vi står upp för moder jord – i all hennes prakt, mångfald och skönhet – för att vi vill hylla och skydda den livgivande kraft som får oss alla att andas och leva, men som sakta håller på att förödas, förorenas och förgöras framför våra ögon.

Vi står upp för de framtida generationer som ska ta över vår värld – för våra döttrars och söners framtid  – för en värld utan rädsla, våld och utarmning, för en värld i fred, hållbarhet, jämlikhet, mångfald.

För jorden, hoppet, skönheten och kärleken!


Fakta om marschen i Stockholm: På lördag  21 januari går vi tillsammans i Women´s March Stockholm. Dagen efter Donald Trumps installation som USA:s president sker det fredliga protestmarscher på mer än 600 platser världen över. En gräsrotsrörelse har på kort tid vuxit över jordklotet med förebild från Women´s March i Washington samma dag, och många hundratusentals människor kommer att delta över hela världen. 

Här i Stockholm marscherar vi för kvinnors rättigheter och mot hatet. Kom till Norrmalmstorg kl 14 där bland annat journalisterna Lisa Bjurwald och Maria Sveland talar tillsammans med företrädare från Amnesty, RFSU och Greenpeace.

 

Publicerat i Fredsprocesser, Jämställdhet, kvinnorättsförsvarare, Kvinnors rättigheter, Svensk politik | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Bli en Femdefender du också!

julkampanj2016_foto_kvinna-till-kvinna_karolina-sturen

Nu lanserar vi vår julkampanj Bli en Femdefender. Stöd kvinnor på flykt.

De som står upp för kvinnors rättigheter världen över har sedan några år tillbaka blivit allt mer ifrågasatta och utsatta för våld, hot och hat. Det är en djupt oroande utveckling. Det ville vi belysa med vår julkampanj. Vi kunde inte ana hur det amerikanska valresultatet skulle komma att göda och inspirera den här utvecklingen ytterligare genom Donald Trumps valkampanj, som i mycket byggt på kvinnohat, lögner, rasism, och konspirationsteorier. Han har i dagarna utsett en mycket farlig man, med rötter i vit maktrörelsen, till sin närmaste rådgivare. För detta hyllas han av amerikanska nazister och av ledare inom Ku Klux Klan.

Det amerikanska valresultatet visar i blixtbelysning hur viktig vår kampanj är. Nu mer än någonsin måste vi som medborgare stå upp för alla människors lika värde och rättigheter. Kvinnor över hela världen organiserar sig för att det vi har uppnått tillsammans inte ska rivas ned.

En Femdefender är någon som står upp för kvinnors mänskliga rättigheter. Det kan vara här i Sverige liksom i krig eller på flykt. I vår kampanj vill vi uppmärksamma de hemska förhållanden som många kvinnor på flykt lever under. Samtidigt visar vi att förändring är möjlig. Alla kan vara Femdefenders!

I kampanjen är det flera Femdefenders som lånat ut sina röster som våra kampanjambassadörer: Jakob Eklund, Katarina Ewerlöf, Kakan Hermansson, Peter Jöback, Fanna Ndow Norrby och Alexandra Pascalidou.

Du kanske också har sett att vi ser lite annorlunda ut? I samband med kampanjen drar vi igång bytet av grafiskt utseende med en ny logotyp. Förändringen rullar ut i sin helhet under 2017. Det nya utseendet sätter ljuset på det Kvinna till Kvinna är och gör. Vi samarbetar med och stödjer modiga kvinnorättsförsvarare, Femdefenders, världen över – och nu syns det tydligt!

Bli en Femdefender. Stöd kvinnor på flykt pågår fram till jul. Med en gåva till julkampanjen stödjer du utsatta kvinnor och de kvinnorättsförsvarare som riskerar sina liv för att hjälpa andra. Köp en av Kvinna till Kvinnas julgåvor fyllda med hopp, styrka eller mod. Dela gärna vårt budskap – ta ställning! Visa att du vägrar att världen backar på de framsteg som vi har gjort för kvinnors rättigheter. Bli en Femdefender du också!

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Löfven lyssnar i Irak men trampar snett i Saudi-Arabien

lofven-irak

Stefan Löfven träffar Kvinna till Kvinnas samarbetsorganisationer i Bagdad

Vår medarbetare i Bagdad blev i måndags med mycket kort varsel kallad till den svenska ambassaden, samma dag som den svenska regeringen annonserade sitt återupptagna och utökade bistånd till Irak. Till hennes stora överraskning fick hon där träffa den svenske statsministern och under 45 intensiva minuter pratade hon och andra om de utmaningar som vi och våra partnerorganisationer just nu möter i Irak, ett land sargat av krig och konflikter sedan 80-talet. Med på mötet var också en av våra partners, Liza Hido från Bagdad Women Association och andra modiga irakiska kvinnorättsförsvarare så som den internationellt kända Hana Edwaar, som varit i Sverige många gånger.

De hann, tillsammans med Stefan Löfven diskutera kvinnors allt mer försämrade situation i Irak, där patriarkala normer och religiösa domstolar begränsar kvinnors möjligheter. Problemen för Iraks kvinnor på flykt var också uppe på agendan, där den allvarliga situationen för landets över tre miljoner internflyktingar har hamnat i medieskugga under Syrienkonflikten.

Likaså talade de om IS grova övergrepp på civilbefolkningen och kvinnorna, och om hur arbetet i Irak med resolution 1325 kring kvinnor, fred och säkerhet  kan komma vidare. Irak har antagit en handlingsplan för hur landet ska arbeta med 1325 men det finns praktiskt taget inga resurser alls för att genomföra den här ambitiösa agendan. Irak har också samtidigt lagt ner sitt departement för kvinnor och mänskliga rättigheter!

”Vi pratade om hur vi kan trycka på så att Iraks regering börjar intressera sig för kvinnors säkerhet och hur Sverige kan se till att fler kvinnor kommer med i de samtal om fredsbyggande och försoning som trots allt pågår i Irak”, säger Liza Hido från Bagdad Women Association. ”Speciellt nu när befrielsen av Mosul pågår behövs det pengar och resurser för detta.”

Vår medarbetare gjorde den här reflexionen efter mötet: ”Jag fick så mycket kraft av att sitta där mitt emot Sveriges statsminister. Jag tänkte; ’vilken märklig värld!’ Jag, en irakisk medborgare och kvinnorättsförsvarare får inte träffa den irakiske premiärministern för att framföra mina krav, men jag får istället chansen att sitta ner med den svenske statsministern som noga lyssnar till oss trots sin fulla agenda. Det var mycket spännande!”

Låt oss dock tala klarspråk om Saudi-Arabien som är ett land som praktiserar svår könsapartheid. Det går verkligen inte för sig att som Löfven försöker, jämställa de hinder svenska kvinnor möter med saudiska kvinnors vardag. Inte på något sätt jämförbart och i mina öron nästan ett hån mot svensk jämställdhetspolitik. I den Saudiarabiska pressen framhåller man nu att Löfven har uppmärksammat Saudi-Arabiens arbete för ökad jämställdhet!! Här Stefan Löfven följer en dyster uppräkning av hårda fakta. Kvinnor i Saudi-Arabien får inte:

  • Resa utomlands själva utan tillstånd av en man
  • Få ut ett pass själva
  • Köra bil
  • Åka i kollektivtrafiken ihop med män
  • Ha för mycket smink
  • Använda simbassänger avsedda för män
  • Använda samma ingångar till t ex universitet och banker som män
  • Gå in själva på kyrkogård
  • Läsa ett ocensurerat modemagasin
  • Viss typ av hälsovård utan tillstånd från en man
  • Röra sig på offentlig plats utan att ha heltäckande svart och utan uppsikt av en man

Kvinnor är dessutom inte juridiskt myndiga i frågan om äktenskap, skilsmässa, arv och vårdnad om barn.

Varför verkar utrikesministerns sunda reaktion för ett drygt år sedan, inte längre gälla? Svaret stavas en årlig svensk export till Saudi-Arabien om ungefär 40 miljarder kr (uppskattning i Dagens Industri). Med på Löfvens resa var höga representanter för det svenska näringslivet, bland annat vapentillverkaren Saabs styrelseordförande Marcus Wallenberg. Däremot inte en enda representant för arbetet med mänskliga rättigheter eller kvinnors rättigheter.

Här är det förstås inte bara den sittande regeringen som har svårt att tala klarspråk mot Saudi-Arabien. Ingen av de politiska konstellationer som har styrt Sverige sen Olof Palmes dagar har förmått hantera brotten mot de mänskliga rättigheterna samtidigt som svenska företag gör affärer och säljer vapen i landet. Rått uttryckt: svenska jobb ställs mot frihet och rättigheter för saudiska kvinnor.  Svåra målkonflikter för vem som helst.  Att försöka föra dialog även med Saudi-Arabien är ändå av godo. Det är ingen väg framåt att avstå besök och kontakter. Och det är givetvis en politisk utmaning att samtidigt sätta ner foten när det gäller fundamentala mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter.

Detta gäller även näringslivets företrädare, som verkar gå utanför medias radar fullkomligt. Det talas så mycket om näringslivets sociala och miljömässiga ansvar i dessa dagar. När ska Marcus Wallenberg m.fl företrädare grillas och få frågor om hur tusan de tänker när det gäller t.ex. den könsapartheid som utövas i Saudi? Och hur var det med IKEAs kataloger 2012 – vilka människor tilläts synas på deras bilder, och vilka fick inte synas? Här backade möbeljätten efter hård kritik i svensk och internationell press och i 2013 års saudiska IKEA-katalog var kvinnorna tillbaka. Så det betyder att näringslivet kan tänka om ifall viljan finns!

I dagens värld angår allt alla, som Vaclav Havel sa.

Publicerat i FN:s resolution 1325, Fredsprocesser, Irak, Jämställdhet, kvinnorättsförsvarare, Kvinnors deltagande i beslutsprocesser, Kvinnors rättigheter, Mellanöstern och Nordafrika, Svensk politik | Märkt , , | 2 kommentarer

Syriens befolkning offras i cyniskt maktspel

0003_syria-civil-defence

Syriska frivilligorganisationen De Vita Hjälmarna räddar civila ur rasmassorna.

Kriget i Syrien, de urskillningslösa bombningarna av Aleppo, Syriens största stad innan kriget, med över 2 miljoner innevånare, finns på våra näthinnor och går inte att värja sig ifrån. De döda, skadade och blodiga barnen, de förtvivlade föräldrarna och hjälparbetarna.  Nyligen fick världen åter hopp om att fred var i sikte när Ryssland och USA kom överens om en vapenvila. Men överenskommelsen bröts innan den ens hann verkställas fullt ut. Och för att ytterligare understryka det till synes hopplösa så stoppade Ryssland i lördags för femte gången en resolution om Syrien i FN:s säkerhetsråd genom att lägga in sitt veto.

Denna gång mot en resolution som skulle kräva ett omedelbart stopp av bombningarna över Aleppo. Återigen misslyckades därmed Säkerhetsrådet med att få igenom ett beslut om eldupphör mellan de stridande parterna i Syrien. Resolutionen, som lades fram av Frankrike, yrkade också på en återupptagen vapenvila och säkra vägar för humanitär hjälp.

I Aleppo pågår en massaker. Sjukhus är strategiska mål för den syriska regimen och Rysslands bombningar. Humanitär hjälp hålls medvetet borta från de som behöver den. 275 000 människor är isolerade i östra Aleppo varav över 100 000 är barn.

Att detta kan fortgå är ett misslyckande för världssamfundet. Detta verkar också mer och mer tydligt för maktens män, som tycks börja överge de diplomatiska artigheterna. Storbritanniens FN-ambassadör vägrade i lördags att kalla Rysslands ambassadör för ”Herr Ordförande”. Den franske presidenten har sagt att Ryssland och syriska regimen bör utredas för krigsbrott. Mikhail Gorbachev, som sällan uttalar sig offentligt, kallar den avbrutna dialogen mellan USA och Ryssland ”ett stort misstag”. FN-sändebudet Staffan de Mistura säger att han inte tänker se passivt medan Aleppo blir ett nytt Rwanda eller Srebrenica.

Samtidigt är det svårt att se vägen framåt för freden när bristen på respekt för mänskliga rättigheter, humanitära behov och internationell lag är så uppenbar. Det är allt mer tydligt att stormakterna behandlar Syrien och dess civila befolkning som brickor i ett maktspel, och att detta skapar ett enormt lidande för den syriska befolkningen.

Den 20 september deltog jag i FN-toppmötet om människor på flykt i New York, lett av Barack Obama. Många utfästelser gjordes då, och det är självklart viktigt att världens ledare för upp asylrätten och humanitär finansiering på agendan. Men våra humanitära ansträngningar för människor på flykt kommer aldrig kunna innebära en långsiktig förbättring för världens flyktingar om vi inte får ett slut på krig som det i Syrien.

Världsordningen som Säkerhetsrådet är en del av är formad efter en gammal värld, en värld där fåtalet män tog beslut om miljontals människors öde utan insyn. Deras oförmåga att hantera Syrienkrigets komplexitet är skrämmande.

Det är också fortfarande maktens män vi framförallt hör. Efter årsskiftet sitter Sverige på en av stolarna i Säkerhetsrådet. Om det är någonting som Sverige kan bidra med då, är det att öppna dörrar för fler röster. Att rådet och världen också får lyssna till verklighetens röster, från de kvinnor och män som själva har organiserat sig för fred. För i skuggan av detta fasansfulla krig finns också människor som the White Helmets som nyligen fick det alternativa nobelpriset. Dessa frivilliga har räddat livet på över 60 000 personer, och över 100 av dem har själva omkommit i arbetet. Det finns också kvinnoaktivister som tagit fredsbyggandet i egna händer. Vår rapport ”Peacebuilding Defines Our Future Now”, synliggör hur de agerar för att motverka rekrytering av barnsoldater och deltar i lokala medlingsansträngningar, i skuggan av kriget.

Om världen någonsin ska kunna upphöra att skapa situationer som den i Aleppo just nu, är det dessa röster som makten måste tvingas att lyssna till.

 

Publicerat i FN, Fredsprocesser, Kvinnors deltagande i beslutsprocesser, Syrien | Märkt , , , | 1 kommentar

Colombias fredsnej och Polens abortmotstånd hänger ihop

polen

I söndags röstade det colombianska folket nej till det fredsavtal som tagit över 4 år att förhandla fram. Jag skrev om avtalet här i helgen.

Samtidigt protesterade igår tiotusentals människor i Polen mot ett lagförslag som vill totalförbjuda abort. Polen är ett land som redan har en av de mest restriktiva abortlagarna i Europa.

De två händelserna kan verka vitt skilda åt. Men de har två viktiga saker gemensamt: kvinnors rättigheter används som slagträ i debatten av värdekonservativa grupper, men det är också kvinnor som organiserar sig för att protestera. I båda länder sätts kvinnors rätt till sin egen kropp i kontrast till fred, kärnfamiljen och nationens intressen.

Colombia är på många sätt i chock och många ställer sig frågan hur det kunde bli ett nej i omröstningen. Det var få som röstade, bara 37 procent. Det var också mycket små marginaler, endast 50,22% för nej-sidan.

När vi frågat vänner och kontakter i landet så är det många som svarar oss att nej-sidan vann röster av flera skäl, inte minst missnöje med den sittande presidenten och att många tycker att avtalet ger FARC-gerillans 7000 soldater alldeles för stora fördelar. De erbjuds en omfattande amnesti för ibland allvarliga förbrytelser.

Men nej-sidan lyckades också koppla motstånd till avtalet med att den heterosexuella kärnfamiljen måste försvaras från ”den farliga genusideologin”. Kyrkor uppmanade sina medlemmar att rösta nej eftersom ordet ”genus” nämns hundratals gånger i avtalet men ordet ”gud” nämns inte alls. Inte långt innan valet ska också ett nytt studiematerial ha introducerats i skolorna i Colombia som handlar om genus och sexualundervisning. De värdekonservativa lyckades koppla även detta till en skenbar konsekvens av fredsavtalet. På så sätt blev valresultatet en styrkedemonstration av högern.

På samma sätt attackeras kvinnors rättigheter i Polen. Precis som andra nationalistiska och värdekonservativa partier resonerar regeringspartiet Lag och Rättvisa att abort är ett brott mot nationen. Kvinnans rätt till den egna kroppen ska begränsas eftersom hennes reproduktionsförmåga anses behövas för nationella syften. (Hur nationalismen i Europa påverkar kvinnors mänskliga rättigheter kan du läsa mer om i Kvinna till Kvinna och Stiftelsen Expos rapport ”Folk, familj och fosterland – Nationalismens konsekvenser för jämställdhet”. Går det polska lagförslaget igenom kan en flicka som utsatts för incest eller en kvinna som riskerar att dö vid förlossningen tvingas att fullfölja sin graviditet.

Men det hoppfulla som också förenar de två länderna är att det är kvinnor som organiserar sig och som protesterar. Veckorna innan fredsavtalet i Colombia arbetade kvinnorörelsen intensivt för att få till stånd ett ja i omröstningen. De gör nu gemensam sak med studentrörelsen för att försöka samla landet till fortsatt icke-våld och politiska förhandlingar.

Det är också kvinnor som organiserat sig i Polen. Över hela landet vägrade igår tiotusentals kvinnor, klädda i svart, att gå till jobbet. De samlades i protester under parollen ”Black Monday”. Polens utrikesminister förminskade och förlöjligade protesterna i ett uttalande till nyhetsbyrån AP: ”Vi förväntar oss seriös debatt i frågor om liv, död och födelse. Vi förväntar oss inte happenings, maskerad i kostymer eller påhitt om artificiella problem”.

Men det är just liv och fred dessa femdefenders kämpar för när det kämpar för sina egna och andra kvinnors mänskliga rättigheter. För mig är det en påminnelse om kraften i kvinnors organisering.

Publicerat i Jämställdhet, kvinnorättsförsvarare, Kvinnors deltagande i beslutsprocesser, Kvinnors rättigheter, Nationalism | Märkt , , , , | Lämna en kommentar