Tuffa överläggningar och känslostormande samtal

I måndags kom jag hem från en resa till Tbilisi i Georgien. Där hade jag förmånen att få delta på ett möte mellan georgiska och ryska kvinnor, finansierat av från bland annat Folke Bernadotte Akademien.

Syftet var att upprätta vänskapliga förbindelser på en mellanfolklig nivå, en slags folk-till-folk-diplomati, efter förra sommarens militära konflikt mellan Ryssland och Georgien. Det var ett tredagars möte med många olika facetter. Allt från förtroendeskapande åtgärder som sightseeing, gemensamma middagar med georgisk mat och musik till tuffa överläggningar och känslostormande samtal. Mötet leddes av Alla, en georgisk kvinna med ryskt påbrå. Hon är flykting i Georgien från utbrytarrepubliken Abchazien. Hennes personliga historia är både fantastisk och tragisk på samma gång. Hon och hennes familj kördes bort från sitt hem i Sukhumi i Abchazien i en etnisk utrensningsaktion på 1990-talet.

Hon och hennes dotter vandrade över bergen med plastpåsar på sina blödande fötter några kalla vinterdagar då för flera år sedan. Alla leder idag en kvinnoorganisation som består av flyktingar från den tiden, Cultural- Humanitarian Fund “Sukhumi”. Den andra moderatorn var ryska och hette Valentina. Hon är aktiv i en regional kvinnoorganisation på den ryska sidan. Tillsammans ledde dessa två kvinnor fredsmötet. De stora stötestenarna var inte att man skulle samarbeta framöver – för det var de faktiskt rörande överens om – utan det var hur detta skulle gå till, vilka projekt man skulle satsa på och hur de skulle gå ut till media med information om sitt möte. Mitt i alltihopa, när det såg ut som om de faktiskt kommit överens om detta ”hur”, dök en överraskning upp. En äldre georgisk skådespelare som även är omåttligt populär i Ryssland.

Ungefär som om Sven Wollter eller Edvin Adolphsson (jo, jag är faktiskt gammal nog att komma ihåg honom!) skulle ha klivit in i konferensrummet. Det blev en viss uppståndelse kan jag berätta. Syftet med besöket var att uppmuntra kvinnorna till att verkligen ta upp kontakterna igen och jobba tillsammans trots iskylan mellan deras olika politiska ledare. Med sig hade han två andra män, varav den ena, hans producent, satt i svart skinnjacka och ett par stora mörka solglasögon på sig under hela tiden. Jag måste erkänna att jag blev oerhört provocerad. Inte nog med det – skådespelaren höll ett flammande nationalistiskt tal, och sen var allt en enda röra. Rummet var tjockt av känslor. Skådisen svischade ut igen med sin solglasögonprydde producent. Efter denna händelse krävdes en stor skicklighet och varsamhet från de bägge moderatorerna att få mötet på rätt spår igen. Men de lyckades faktiskt efter viss möda. Resultatet blev att de ryska och georgiska kvinnorna nu har ett gemensamt program med olika projektidéer att jobba efter. Jag undrar hur deras politiker lyckas i sina Genève-förhandlingar? De kan hämta inspiration och kraft från de här kvinnorna, deras egna medborgare, vid tillfälle.

Annonser
Det här inlägget postades i Kaukasus. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s