Vi möts på Balkan

Idag är första dagen på vår stora konferens I Montenegro – 150 kvinnor från starka kvinno- och fredsorganisationer på Balkan, i södra Kaukasus, Mellanöstern och Liberia är samlade. Vi ska dela erfarenheter och framförallt prata om hur vi kan synas än mer och få än större förändringar och förbättringar genomförda i våra respektive länder.

När jag landade med Austrian Airlines igår, mindes jag första gången jag kom till Balkan – då reste jag med något som kallades ”Maybe” Airlines och landade i Sarajevo. Det var 1993 och gevärselden ringde i öronen. Mycket har hänt sedan dess!

Då träffade jag många av de kvinnor som jag idag får återse – kvinnor som i många år lett kvinnorörelsen och samhällsutvecklingen framåt.

Jag kan inte låta bli att dela med mig av några av de framgångar som kvinnorörelsen på Balkan har haft sedan 1993:

* kvinnorörelsen har varit pionjärer vad gäller att normalisera de etniska relationerna, de ligger längst fram i fredsprocesserna och i arbetet för kvinnors rättigheter;
* det har i sin tur lett till steg i rätt riktning vad gäller lagar för kvinnors rättigheter och andra mekanismer för jämställdhet;
* alltfler kvinnor som utsätts för våld vågar rapportera till polis, och lagarna som skyddar dem har förbättrats i alla länder;
* det finns nationella hotlines för våldsutsatta kvinnor;
* i alla länder på Balkan finns nu skyddat boende för kvinnor som utsatts för våld och vissa av dem drivs av staten;
* såväl polis som rättsväsendet har betydligt mer kunskap och förståelse om problematiken kring våld mot kvinnor, jämfört med för 15 år sedan – vilket inte betyder att det inte finns mycket kvar att förbättra;
* de flesta länder har kvotering på 30%  för ökad kvinnorepresentation i parlamenten – valen i Albanien förra sommaren innebar exempelvis en fördubbling kvinnliga parlamentariker.

Alla dessa framgångar är fantastiska, men vi kan inte vila på några lagrar. Uppföljningen av Peking +15 i mars i New York visade tydligt att utvecklingen globalt sett går för långsamt.

Som GB Shaw sa en gång: ”Vissa människor ser saker och frågar: Varför? Jag drömmer om saker som aldrig funnits och frågar: Varför inte?”

Så går vi vidare!

Annonser
Det här inlägget postades i Kaukasus, Kvinnors rättigheter, Mellanöstern och Nordafrika. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s