Var finns utrikesministern?

Tisdagens största snackis var förstås Gudrun Schyman som eldade upp 100 000 kr i protest mot de stora löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Många blev provocerade och även inom Kvinna till Kvinna gick åsikterna isär.

Utrikespolitiska institutet och tankesmedjan Fores höll också utfrågning av de sju riksdagspartierna på temat svensk utrikespolitik. Paneldebatter är ingen bristvara här i Almedalen, och alla är väl inte helt spännande, men det här blev faktiskt en ganska spänstig och kvicktänkt debatt. Inte för att den bjöd på så många nyheter, det bestående intrycket var främst att de båda blocken till synes är mycket överens inbördes. Och bägge blocken lyfter mänskliga rättigheter och demokrati som viktiga utgångspunkter för utrikespolitiken. I övrigt hade de förstås inte mycket gott att säga om varandra.

Det är intressant att konstatera att endast Jan Björklund av de tre huvudtalarna hittills i Almedalen har nämnt utrikespolitiken eller Sverige i ett internationellt sammanhang över huvud taget. Björklund nämnde Afghanistan och lyfte USA som en god kraft i världen, men varken Lars Ohly eller Fredrik Reinfeldt sa ett ord om varken Afghanistan, EU eller Östersjösamarbetet.

Antagligen av två orsaker: dels verkar det vara en allmänt vedertagen sanning att på utrikespolitik vinner man inga röster i valrörelsen, dels är det kanske en logisk följd på att svensk utrikespolitik de senaste fyra åren varit mycket av en enmansshow.

Trots att det verkar som om Carl Bildt har ensamrätt på utrikespolitiken saknar jag vår utrikesminister i den inhemska debatten. Carl Bildt fungerar och används i medierna mest som en expertkommentator, en superdiplomat. Han reser vida omkring, han har ett stort kontaktnät – men vad vill han och vad är det för utrikespolitiska frågor Sverige driver inom EU-samarbetet? I den föreningstradition jag kommer ifrån är ett viktigt mål för politiker att engagera människor och få dem intresserade och att lyssna. Förankringen på hemmaplan är en viktig demokratifråga.

Man kan jämföra med biståndsministern som fört en bred debatt om den svenska biståndspolitiken. Man kan tycka vad man vill om hennes politik, men hon är tydlig. Då kan oppositionen förhålla sig till det och debattera.

Det finns en också svensk mytbildning om Carl Bildts enorma kompetens och kontaktnät.

Inom vårt område, demokrati och fredsbyggande, där kvinnor har en viktig roll – ibland en nyckelroll som tex. I demokratirörelsen i Iran eller i fredsarbetet i Liberia – menar jag att Bildt dock har en kompetenslucka. Det handlar om att se och uppmärksamma kvinnogruppers roll som viktiga bärare av fred, demokrati och mänskliga rättigheter.

Oavsett vem som blir ny utrikesminister efter valet så hoppas jag på en förnyad gnista i den svenska utrikespolitiska debatten.

Annonser
Det här inlägget postades i Svensk politik. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s