Det går framåt – i snigelfart!

86 talare fanns på talarlistan! Igår var jag i FN på en så kallad högnivådebatt i Säkerhetsrådet med anledning av att det är tio år sedan resolution 1325, om kvinnor, fred och säkerhet antogs. Intressant. Det var ministrar från de fem permanenta medlemsstaterna samt från de stater som sitter där nu och andra, bland andra den svenska kabinetssekreteraren Frank Belfrage som talade. Hillary Clinton ansåg att detta var ett viktigt tillfälle att vara med och hon var tydlig med betydelsen av resolutionen för fred och säkerhet överlag.

Med vid bordet satt även en representant för CSAG, Civil Society Advisory Group. ”Be bold” sa hon till Säkerhetsrådet, vi vill se handling, vi vet vad som behöver göras. Nu måste ni visa ledarskap.

Hon fick de längsta applåderna naturligtvis eftersom vi som satt på åhörarläktaren var kvinnor från hela världen, hitresta för att med vår närvaro visa Säkerhetsrådet hur viktig 1325 är och att vi följer frågorna och sätter press på våra politiker.

Många fina ord sades om vikten av kvinnors deltagande och om att skydda kvinnor och flickor i väpnade konflikter. FN:s generalsekreterare lade fram en rapport med förslag på hur FN-systemet bättre skall kunna genomföra och följa upp resolutionen, till exempel genom regelbundna 5-års-översyner i Säkerhetsrådet samt ett mer koordinerat arbetssätt inom en fastslagen ram med konkreta mål och indikatorer.

Indikatorerna handlar helt enkelt om hur FN, medlemsstater och det civila samhället skall kunna bedöma om framgång nås. Det kan handla om hur många kvinnor som blir medlare eller förhandlare eller om och hur kvinnor faktiskt kunnat göra sina röster hörda i en fredsprocess. Medlemsstaterna uppmanades att arbeta fram nationella handlingsplaner, och vikten av att FN-personal regelbundet träffar lokala freds- och kvinnoorganisationer underströks i rapporten.

Vad blir då slutsatsen från denna maratondebatt?
1) Det går framåt – i snigelfart!
2) Kvinnors fredsaktivism erkänns av de flesta medlemsstaterna som fredsskapande och nödvändig för hållbar fred och säkerhet.
3) Kvinnorörelsen måste vara fortsatt aktiv. Utan tryck underifrån kommer 1325 aldrig att förverkligas.

För övrigt: FN-skrapan är under renovering – och det är inte en dag för tidigt. Allt är usel standard. All utrustning på åhörarläktaren är från sextiotalet verkar det som. Ingen av våra hörapparater till tolkningen fungerade. Vi som satt där hade betalt dyra flygbiljetter – och så såg det ut som om vi inte kunde höra ett ljud på grund av en kombination av dålig organisering och urusel utrustning. Jösses. Det säger verkligen något om FN:s status i dessa dagar. Skrämmande och beklämmande. Till slut löste det sig nästan… med lite uppfinningsrikedom kunde två personer dela på en apparat genom att koppla in sina privata hörlurar, som vanligtvis används till iPods. Detta tack vare uppslag från en tonåring som satt i publiken!

Annonser
Det här inlägget postades i FN:s resolution 1325. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s