Fred och frihet men inte ett ord om jämställdhet

Idag presenterade Carl Bildt regeringens utrikesdeklaration, med efterföljande debatt i riksdagen. Händelserna i Egypten och Tunisien dominerade debatten och riksdagens två största partier, Socialdemokraterna och Moderaterna, diskuterade vem som egentligen har hållit Ben Ali och Mubarak mest under armarna.

Vad står det då i årets programförklaring för regeringens arbete i världen? Jo, en hel del om EU, en hel del om mänskliga rättigheter och en hel del om det östliga partnerskapet. När det gäller biståndet förklarade Carl Bildt att det ska vara generöst, transparent och tillväxtorienterat. Han nämnde särskilt, vilket är mycket bra, de systematiska sexuella övergreppen mot kvinnor och flickor i Demokratiska Republiken Kongo och betonade att de måste upphöra.

Jag gläds åt att höra att regeringen under året ska ge särskild prioritet till genomförandet av Säkerhetsrådets resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet samt resolution 1820 om sexuellt våld i konfliktsituationer. Enligt utrikesministern ska regeringen ”ta initiativ till att ytterligare förstärka detta arbete”. Det gör mig hoppfull, samtidigt som det är ett åtagande som förpliktigar.

Resolution 1325 var banbrytande då den kom för tio år sedan. För första gången tog Säkerhetsrådet upp det faktum att kvinnor stängs ute från fredsprocesser och fredsförebyggande arbete. Man uppmärksammade också kvinnors särskilt utsatta situation i konflikter. Resolutionen är resultatet av ett starkt och konsekvent lobbyarbete från kvinnoorganisationer i hela världen. Idag kan vi konstatera att resolutionen inte har gett det resultat vi förväntat oss och att kvinnors säkerhet ännu inte blivit en säkerhetspolitisk fråga. När Kvinna till Kvinna förra året granskade de fem nordiska handlingsplanerna som respektive regering har tagit fram för sitt arbete med resolution 1325 var vår slutsats dessvärre att ingen av handlingsplanerna lever upp till sina ambitioner inom respektive lands utrikespolitik.

Om vi i Sverige ska uppfylla det vi åtagit oss gentemot Säkerhetsrådet måste handlingsplanerna innehålla konkretion. Det ska framgå hur finansieringen ser ut samt finnas indikatorer, tidsplaner och uppföljning. Det bör även finnas krav på årliga skriftliga rapporteringar till riksdagen, som tydliggör vad som gjorts och vilken minister som ansvarar för respektive område. Detta för både transparensens och ansvarsutkrävandets skull. Till exempel vore det intressant att ta del av hur Utrikesdepartementet agerat både bilateralt när det gäller olika konflikter och inom EU för resolution 1325. Vilken ambitionsnivå har Sverige utrikespolitiskt, inte bara biståndspolitiskt, i dessa frågor? Till exempel, driver Sverige 1325-perspektiven uttalat när det gäller EU:s krishanteringsförmåga? Och i så fall hur?

PS: Jag noterar att vänsterpartiets Hans Linde ägnade hela sitt huvudanförande åt dessa frågor. Hatten av!

Annonser
Det här inlägget postades i FN:s resolution 1325, Kvinnors rättigheter, Svensk politik. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Fred och frihet men inte ett ord om jämställdhet

  1. Johng822 skriver:

    Ultimately, a dilemma that I’m passionate about. I have looked for data of this caliber for the previous various hours. Your internet site is greatly appreciated. deefffdfkfde

  2. Johna646 skriver:

    I do trust all of the ideas you’ve presented in your post. They’re very convincing and can certainly work. Nonetheless, the posts are very short for beginners. May just you please lengthen them a bit from next time? Thanks for the post. dfedcekcdefd

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s