Välkommen granskning

Jag noterar att Riksrevisionen har påbörjat en ny granskning av Nordic Battle Group. Intressant. Under våren har Sverige för andra gången ställt stridsgruppen till EU:s förfogande. Efter första omgången 2008 riktade Riksrevisionen svidande kritik mot hur ansvariga skött uppgiften. En av slutsatserna var att mer än dubbelt så många soldater stod i beredskap och stridsgruppen kostade flera gånger mer än vad riksdagen hade informerats om. Regeringen återrapporterade försent och otillräckligt för att riksdagen skulle få en rättvisande bild. Nu ska alltså Riksrevisionen se om regeringen dragit lärdomar av kritiken.

Till detta kan läggas kritiken om dålig styrning och uppföljning av internationella militära och civila insatser som riktades mot regeringen i mars i år. Också den kom från Riksrevisionen.  Granskningen som bygger på två fallstudier, Kosovo och Afghanistan, pekar på flera brister. Bland annat är de faktiska kostnaderna för insatserna okända. Mål och motiv är dessutom otydliga vilket gör det svårt att förstå vilka resultat som ska uppnås och redovisas. Allvarligt för en verksamhet som kostar tre miljarder skattekronor per år. Samtidigt som kostnaderna har ökat kraftigt kan alltså varken riksdag eller medborgare ha insyn i verksamheten.

Dessutom visar granskningen på den förvirring som finns kring det sk.civmil samarbetet (civil –militär). Vi vet från arbetet i konfliktdrabbade områden att det finns en fara om civila och militära aktörer sammanblandas. Att civila organisationer t.ex. ses som partiska och del i konflikten om deras insatser knyts för nära de militära. Det gör dem till  legitima måltavlor. Ett problem som exempelvis Läkare utan gränser rapporterat om från Afghanistan.

Det ska bli intressant att se vad Riksrevisionen denna gång kommer fram till. Inte minst med tanke på den kritiska och stundtals hätska debatt som förts om biståndet de senaste åren. Biståndsminister Gunilla Carlsson har ifrågasatt dess effektivitet och ställt krav på tydligare resultat och ökad transparens.

Samma måttstock borde gälla för alla internationella insatser, av vilka biståndet endast utgör en del. Enligt Afghanistankommittén går ungefär tre svenska kronor till de militära instserna medan endast 1 krona går till civil uppbyggnad. Som Afghanistankommitténs före detta generalsekreteraren foch Sveriges nuvarande ambassadör i Kabul Torbjörn Pettersson uttryckte det: ” När Gunilla Carlson inbjuder till diskussion om hur biståndet ska bli effektivare hoppas jag därför att hon även inspirerar kollegan Sten Tolgfors att nagelfara effektiviteten av den svenska militära miljardsatsningen i Afghanistan. Även de fredsfrämjande militära insatserna bör ju utvärderas i ljuset av hur de bidrar till ”fattigdomsbekämpning, frihet och framsteg”.  

 Det är ytterst en fråga om hur regeringen prioriterar arbetet för fred och säkerhet. Om vilka åtgärder som är mest effektiva. Det är en central fråga som borde diskuteras mer och med större transparens.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s