En dag att fira!

Idag för nittio år sedan var en stor dag för Sverige. För första gången fick kvinnor gå till valurnorna och utöva sin demokratiska rättighet att välja landets styre. Det var en stor seger för kvinnorörelsen som länge kämpat för det som idag kan ses som en självklar rättighet och det var ett stort steg för vår demokratiska utveckling. Det är värt att fira! Under de senaste nittio åren har många steg tagits för kvinnors rättigheter, inte bara i Sverige utan globalt. Nu har i stort sätt alla kvinnor i världen formell möjlighet att rösta. Däremot vet vi av erfarenhet att det inte är samma sak som att faktiskt kunna lägga sin röst. Det kan handla om den fysiska säkerheten eller om fenomenet ”familjeröstning”. I Saudiarabien höjs nu till och med röster för att kvinnor ska få delta i valen. På senare tid har flera kvinnliga presidenter valts, enbart sedan 2010 har sju kvinnor utsetts, senast i Kosovo, vilket innebär att det nu finns 15 kvinnor på presidentposter.

Men med det sagt är det fortfarande allt för lång väg kvar till att kvinnor utgör den kritiska massa inom politiken som jag tror krävs för att verklig förändring ska komma till stånd, att kvinnor ska ha lika möjligheter, rättigheter och skyldigheter. Kvinnor utgör över 50 procent av världens befolkning men endast 19 procent av världens parlamentariker. Även om alltfler kvinnor slår genom de berömda glastaken finns hindren för kvinnors deltagande kvar i olika skepnader. Just detta pekar Ingrid Hedström på i sin krönika i DN idag. Hon menar att vi visserligen har kommit långt under de senaste nittio åren, men att glastaken och murarna som håller kvinnor på plats förändras. Hon pekar på det sorliga faktum att så många unga kvinnor i vår närhet mår psykiskt dåligt, att tiotusentals kvinnor och flickor i Sverige äter antidepressiva piller för att orka med sin vardag och hon menar att kraven på perfektion kan vara lika begränsande som forntidens moraliska påbud. Det slår mig återigen att kampen för kvinnors frigörelse och rättigheter är lång och vindlande och att den måste ta olika former. Kvinnlig rösträtt är ett viktigt och avgörande steg. Men det räcker inte.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till En dag att fira!

  1. Ida Boija skriver:

    Väldigt bra skrivet. Och det är inte nog med rösträtt. Tyvärr är det inte i de politiska stolarna vi måste bli fler kvinnor för att en större förändring ska ske, utan vi måste börja på gräsrotsnivå. Vardagliga val om att som kvinna och man VÄLJA sin roll som kvinna och man. Vi måste välja att kämpa oss bort från de könsroller som vi i alla dessa hundratals år konstruerats till och konstruerat själva. Mary Wollstonecraft uppmanade kvinnor redan på 1700-talet och inte ens idag har kvinnan själv insett att hon måste välja att ta kommandot över sina egna imaginära ”kvinnlighets”-bilder (svaghet, underordnande, sexighet m.m.), med allt vad det innebär. Men att prata om det som du gör, som jag gör och även många andra, bidrar till att vi förändrar åtminstone en liten del av de människor som är runtom oss. Alltså förändrar vi samhället. Fortsätt skriv kära Monica!

    • Ida Boija skriver:

      Nu inser jag att det var en helt annan blogg jag kommit in på. I phone och jag är inte bästa vänner. Men ändock- bra skrivet!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s