1630 miljarder dollar. Är det försvarbart?

Idag infaller den internationella dagen mot våld mot kvinnor. Tusentals kvinnoaktivister mobiliseras i skrivande stund runt om i världen från Kaukasus, Afghanistan, Australien, Nigeria till USA för att i 16 dagar protestera mot våldet mot kvinnorna. Även i Europa samlas aktivister. Det finns en tendens att tro att våldet och hemskheterna inträffar där långt borta i någonannanstansland. Men det är så klart en illusion, ett tecken på en mänsklig försvarsmekanism. Inom EU kommer nära varannan kvinna att utsättas för manligt våld under sin livstid, en av fem utsättas för våld i en nära relation och en av tio bli våldtagen eller faller offer för andra former av sexuellt våld. European Women’s Lobby (EWL) framhåller att den ekonomiska krisen skapar ett klimat där våldet mot kvinnorna ökar inom familjerna samtidigt som prostitutionen breder ut sig. Parallellt ser EWL att EU:s anslag för arbetet mot detta våld riskerar att minska på grund av att olika anslagsposter slås samman.

De mänskliga rättigheterna är ingen lyxvara. Det finns en samsyn inom det internationella samfundet om att respekt för mänskliga rättigheter är en grund för demokrati och utveckling som i sin tur är grunden för fred och stabilitet. Ändå görs väldigt konstiga prioriteringar. Inte minst i arbetet för att skapa säkerhet. Enligt the Economist motsvarar dödandet av kvinnor på grund av att de är kvinnor en förintelse vart annat till vart fjärde år! Detta våld pågår under radarn när det gäller den säkerhetspolitiska debatten.

De militära utgifterna i världen har ökat med nära 50 procent sedan 2001 och 2010 var de samlade utgifterna 1630 miljarder dollar enligt SIPRI. Det motsvarar 700 års reguljära budgetar för FN. Om världen från år 2002 lagt en tiondel av dessa resurser på millenniemålen skulle de uppnås år 2015. Trots att vi upplever en djup ekonomisk kris fortsätter de militära utgifterna ligga på samma höga nivåer. Är det försvarbart? Knappast. 

 Med statistiken framför ögonen kan det framstå som att såväl våldet mot kvinnorna som den militära rustningen följer en naturlag. Så är givetvis inte fallet. Det krävs dock rejält med politisk vilja och mod för att bryta dessa destruktiva cirklar.

Vi vet också att våldet mot kvinnor brutaliseras och intensifieras under och efter väpnade konflikter. Vapen flödar in i konflikthärjade regioner och efter eldupphör sprids vidare ut i samhällen, Libyen är väl det senaste exemplet i raden. Men det är inte på gator eller på slagfälten som flest kvinnor dör på grund av skottskador, utan i hemmet. Risken för kvinnor att dö på grund av våld tredubblas om det finns vapen hemma.

Här ser vi en stor skillnad när det gäller säkerhet för män och kvinnor. Män utsätts självklart också för våld. Skillnaden är att kvinnor även är hotade på den plats de borde känna sig mest trygga, nämligen i hemmet.

Kampanjen 16 dagar av aktivism återkommer årligen. Temat för i år är just militarism och våld mot kvinnor. Du kan också engagera dig! Center for Women’s Global Leadership som koordinerar kampanjen vill omdefiniera säkerhetsbegreppet. Därför samlar de in vad säkerhet innebär för individer runt om i världen. Du kan bidra skriftligen eller genom korta filmklipp. Gå in på kampanjsidan och läs mer! 

Jag vill också passa på att tipsa om min artikel på samma tema ”Krig, makt och sex – en säkerhetspolitisk utmaning”. Den publicerades i den nyligen utgivna antologin ”Bistånd är politik”.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s