Kritiken mot fredspriset fortsätter

Läser med intresse dagens DN-artikel om att länsstyrelsen i Stockholm skall utreda om den norska nobelkommittén följer Nobels testamente när det gäller vilka som utses till fredspristagare. Detta på grund av den norska författaren Fredrik Heffermehls kritik. Jag tog upp den kritiken i en artikel i Upsala läns tidning redan i december förra året.  Håller med honom till viss del, samtidigt tror jag att det är viktigt att man sätter in Nobels viljeyttring i sitt testamente i ett historiskt perspektiv. Världen förändras ständigt. Idag har vi ett vidgat säkerhetsbegrepp – mänsklig säkerhet – som kräver en bredare palett av åtgärder än endast vapennedrustning. Och det är möjligen i detta härad som den norska nobelkommittén befinner sig. Dock-  intressant att se hur de bemöter Heffermehls kritik.

Annonser
Det här inlägget postades i Liberia, Svensk politik, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Kritiken mot fredspriset fortsätter

  1. Pelle skriver:

    Jag tror inte de har tänkt lika långt som du. De röstar nog helt enkelt på folk som dom gillar, oavsett vad de har gjort eller om det går stick i stäv med Nobels testamente. Jag håller inte med att världen har förändras till den punkt där miljöinsatser och popularitet ska innebära nominering till fredspriset. Det är ganska klart att den Norska kommiten använder fredspriset som mediaslägga och/eller ”poppispris”, vilket är onödigt.

  2. Ja til et bredt fredsarbeid og ja til Nobel

    Lena Ag reiser et viktig spørsmål – hvordan skal fredsbevegelsen forholde seg til min gjenoppdagelse av Nobel og at det han ville støtte var den fredsbevegelsen som arbeider for å minske/få slutt på våpen og militærmakt som virkemiddel i internasjonal politikk?

    Ag skriver ”Världen förändras ständigt. Idag har vi ett vidgat säkerhetsbegrepp – mänsklig säkerhet – som kräver en bredare palett av åtgärder än endast vapennedrustning.” Ja, jeg er helt enig, men likevel ikke i Ags konklusjon. Ag ser bort fra hva Nobel selv ønsket å oppnå da han skrev en pris ”för fredsförfäktare” inn i sitt testament i 1895, og forklarte eksakt hva slags fredsarbeid han hadde i tankene med tre begrep (”folkens förbrödrande”, nedrustning og fremme av fredskongresser). Länsstyrelsen i Stockholm var heldigvis helt klar i sitt Beslut 21. mars 2012: Nobelstiftelsen plikter å påse at de utdelende komiteene, herunder den norske, holder seg innenfor ”ändamålsbeskrivningen” i Nobels testament.

    Selv om Thorbjørn Jagland, komiteordfører og generalsekretær i Europarådet, og Geir Lundestad, sekretær i Nobelkomiteen, nekter å bøye seg for virkeligheten og for loven, er det helt ubestridelig at Nobel ønsket å støtte den antimilitaristiske fredsbevegelsen, bryte den militæres ødeleggende rolle i mellomfolkelige forbindelser. Den hensikten er langt mer påkrevd og relevant i dag enn på Nobels tid. I min forskning, publisert i tre bøker på 7 språk, har jeg både dokumentert hva Nobel mente med sitt ordvalg og begrunnet utførlig at vi mer enn noen gang trenger å befri verden fra militarismens drepende strupetak på menneskeheten.

    Tross allverdens prisverdige aktiviteter og prosjekter, så lenge fredsarbeidet er spredt mangler idé om hvor vi vil, hva slags verden vi kjemper for, skal det ikke bli lett å få slutt på krigen. Hva om alle de initiativene kunne se seg som deltakere i det store prosjekt å bryte militarismens makt? Det ville blitt langt lettere å få gehør.

    Nobel var en fremsynt, en banebrytende innovator, han hadde en visjon om hvordan man kunne få slutt på krigene – ved en global ordning hvor rettens makt kunne erstatte maktens rett. Om man, slik Ag foreslår, ”sätter in Nobels viljeyttring i sitt testamente i ett historiskt perspektiv” vil man se hvor fremsynt hans fredsvisjon var. Det er tvingende nødvendig å bli av med militarismen og bryte rustningskappløpenes dynamikk og logikk.

    Nobel foretok et grunnleggende valg mellom to diametralt motsatte tilnærminger til fred og sikkerhet, skal vi fortsette å satse på det gamle, mistanke, frykt, kapprustning og krig (Vil du ha fred så forbered deg for krig – si vis pacem, para bellum), eller på dypt samarbeid, tillit, folkerett, institusjoner, global nedrustning. Nobel gikk til kjernen av problemet, han gikk løs på verdens verste og farligste feilutvikling, militarismen.

    Nobelkomiteen smuler opp prisen på alle gode formål, demokrati, miljø, menneskerettigheter, ytringsfrihet, ressurser, klima, treplanting og mikrofinans, fattigdom og det vinner mange venner i mange leire. Men det de fleste glemmer eller ikke forstår er at fredsprisen ville kunne lykkes å gjøre noe viktig for alle gode saker, overalt i verden, hvert eneste år om man hadde holdt seg til Nobels fredsvisjon. I stedet tror menneskene på vold og militarisme – en stor illusjon og en livsfarlig trygghet. Norske politikere begår ikke bare et alvorlig svik mot Nobel, men mot hele menneskeheten og dens håp om en fremtid.

    Fredrik S. Heffermehl
    Jurist og forfatter, http://www.nobelwill.org

    Seneste bok: Nobels fredspris. Visionen som försvann (Leopard, 2011)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s