Att vara kvinna är en säkerhetsrisk!

I söndags var det Internationella dagen mot våld mot kvinnor. Varför en sådan dag kan man undra. Jo därför att: Mäns våld mot kvinnor är ett hot som kvinnor i alla länder, på alla kontinenter, lever med dagligen och som begränsar deras liv. Detta hot följer kvinnor genom deras livscykel, som foster, via barndomen och in i vuxenlivet. Enligt Amartya Sen saknas över 100 miljoner kvinnor som en följd av abortering av flickfoster och barnamord på flickebarn pga av fel kön. Miljoner kvinnor och flickor könsstympas varje år, tusentals kvinnor mördas i hederns namn, kvinnor tvingas begå självmord, de brännskadas, skändas och stympas, behandlas som handelsvaror och utsätts för laglig diskriminering, berövas sin arvsrätt och rätt att äga jord. Varje år dödas mellan 1 ½ – 3 miljoner kvinnor just för att de är kvinnor. Det könsbaserade våldet känner inga gränser, det slår blint i alla samhällsklasser och kulturer. Män utsätts också för våld, men skillnaden är att många kvinnor möter våldet i sitt hem och i sin familj – i de sammanhang där de borde vara trygga.

Våldet mot kvinnor och flickor måste ses som ett säkerhetshot – det är helt enkelt en säkerhetsrisk att vara kvinna! Men just detta våld diskuteras aldrig i konfliktsammanhang – vi  talar alltså miljoner döda – eller i säkerhetspolitiken.

Därför vet jag inte om jag ska skratta eller gråta när det går upp för mig att ett gäng antifeminister med bloggaren Per Ström i spetsen, försökt propagera för ”Den internationella mansdagen”, som ”en symbolisk åtgärd för att börja synliggöra de nedtystade svårigheterna för män i dagens samhälle.”

På tal om ovanstående vill jag tipsa om boken ”Vita kränkta män” som kom ut nyligen på Galago förlag. En fortsättning på den satiriska Facebook-sidan Vita kränkta män, där verkliga citat från anti-feminister på internet återges och genom detta blottläggs i all sin unkenhet och småttighet, typ ”Varför finns det en internationell kvinnodag men inte en dag för oss män? Det skulle PK-maffian och femenisterna aldrig låta oss ha!”.

Ett slags snuttefilt för män som tycker att det är orättvist att kvinnor har sin 8 mars – eller ett uttryck för cynism att de vill att vi ska uppmärksamma männens svårigheter precis innan den 25 november? Eller bara dålig timing?

Vet inte ens om jag borde uppmärksamma den här dagen alls genom att skriva om den? Att uppmärksamma mansdagen är som att man skulle uppmärksamma en dag för alla friska människor eller alla vita människor…  Förra året var det Sverigedemokraterna som slog på stora trumman för mansdagen. Organisationen Män för jämställdhet har tagit avstånd från dagen just för att den instiftats av antifeminister.

Jag vill i sammanhanget passa på att lyfta fram Eva Mobergs kloka ord om att undvika skuldbeläggning av den enskilde mannen. ”Att skilja mellan skuld för följderna av ett urgammalt system och ansvar för att detta förändras.”

Annonser
Det här inlägget postades i Kvinnors rättigheter. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s