Frågorna hopar sig, vad händer i Egypten?

Tillbaka på jobbet i dag efter sommarledigheten. På Kvinna till Kvinna följer vi rapporteringen från Egypten med hjärtat i halsgropen. Frågorna hopar sig. Vad är det egentligen som händer? Är det verkligen så att delar av oppositionen och det civila samhället ser militären och polisen som demokratins försvarare? Vad sker med kampen för kvinnors rättigheter?

Fouadawatch

Foto: Fouada watch. Kvinnor har en framträdande roll i kampen för demokrati och social rättvisa i Egypten.

När vi talar med våra kontakter i Egypten är bilden komplex. Så klart finns inga enkla svar eller förklaringar.

Militärens roll, som demokratins väktare? ”Nej. Jag har inget förtroende för militären, säger en av dem som vi pratar med.” Men i det realpolitiska läget gäller det att välja allierade, påpekar hon och säger: När denna strid är över fortsätter revolutionen och då kommer vi kräva reformer av militären och säkerhetsapparaten.

Vilken väg går det Muslimska brödraskapet? Alla vi pratar med säger att bröderna redan innan militärens våldsanvändning valt bort den politiska dialogen. De anklagas för att bränna kyrkor, attackera civila som är kritiska till brödraskapet, angripa poliser och myndighetsbyggnader och visar därmed i handling att de istället valt våldets väg.  Men frågan som också bör ställas är vem som skyddar kopterna och andra civila? Inte är det polisen och militären. Vilket också Nazra Feminist Studies tillsammans med en rad människorättsorganisationer framhöll i ett uttalande där de fördömer säkerhetsapparatens urskiljningslösa våld och brödraskapets terrorhandlingar. Bland våra kontakter finns en frustration gentemot västvärlden och mediernas rapportering.  En uppfattning att USA och Europa ensidigt tagit brödraskapets sida.

Och så allt detta hat. Hatet som växer, smutsar ner, bryter ner individer och strukturer. Hatet som förvrider historien. Vi har sett det förut. Och våra kontakter är oroade för de mentala barriärer som byggs mellan grupper och betonar att försoningsarbetet framöver kommer att bli väldigt viktigt. Människor behöver läka, fysiskt och psykiskt.

I denna våldsspiral – vad händer med arbetet för kvinnors mänskliga rättigheter? Är kvinnor fortfarande aktiva? I allra högsta grad! Under sommaren har kvinnorörelsen kämpat för att kvinnor ska delta i den politiska övergångsprocessen och att kvinnors rättigheter ska upp på dagordningen.  De har lobbat för att lagar mot sexuellt våld ska antas av den nya övergångsregeringen och att fler kvinnor ska representeras i konstitutionskommittén som ska tillsättas.

Det blir en tung början på hösten. Jag försöker ta till mig orden från en av dem vi pratar med: Vi kommer att komma ur denna mörka period. Revolutionen fortsätter. Jag kommer att tänka på vad den egyptiska regissören Khalid Abdalla skrev igår:

This too shall pass, eventually, but it will be a heavy toll. It’s a long series of roads ahead. This current one feels like a tunnel, but I know we’ll keep walking through to the other end.

På denna långa väg behöver krafter som står upp för mänskliga rättigheter, fred och demokrati moraliskt, politiskt och ekonomiskt stöd. Därför är jag glad att Sverige inte valt att dra in biståndet till mänskliga rättigheter och demokrati. Något som nu Danmark tycks överväga.

Annonser
Det här inlägget postades i Bistånd, Egypten. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s