Homs får inte bli ett nytt Srebrenica

Jag nås av illavarslande rapporter från syriska organisationer om hur vapenvilan i Homs bryts. Jag läser hur humanitära konvojer har attackerats. Hur kvinnor vägrar lämna sina män, rädda för vad som ska hända dem när kvinnorna, barnen och de äldre försvunnit. Beslutet om eldupphör och evakuering av kvinnor och barn från delar av Homs, där tillförseln av mat och mediciner varit strypt i över ett och ett halvt år, har beskrivits som ett framsteg under fredsförhandlingarna i Genève. Samtidigt väcker beslutet oro: kommer regimen säga att alla civila nu är evakuerade? Att de som är kvar i Homs är terrorister, det vill säga lovliga måltavlor?  Det är ytterst relevanta frågor som fler borde ställa sig. Vi har sett det förut.  Mödrarna från Srebrenica skrev i dagarna ett uttalande där de vädjar till det internationella samfundet att inte göra samma misstag som i Srebrenica under kriget i Bosnien-Hercegovina. Även där gjordes en överenskommelse där kvinnor och barn fick lämna staden. Det resulterade i ett folkmord på de kvarvarande männen. Än idag, 20 år efter kriget, upptäcks nya massgravar runt om i Bosnien. Jag blir mörkrädd när jag tänker på det.

Syriska flyktingar i norra Irak

Syriska flyktingar i norra Irak

En rad syriska civilsamhällesorganisationer skriver i ett öppet brev om vikten av att FN:s organ liksom röda halvmånen inte lämnar de belägrade områdena direkt efter evakueringen och införseln av humanitär hjälp. På plats kan de snabbt rapportera om de uppfattar oroväckande signaler eller skeenden. Jag kan inte nog hålla med i deras vädjan. De uppmanar också de förhandlande parterna att utvidga vapenvilan till att bli permanent och gälla alla dygnets timmar.

Fredsförhandlingarna om Syrien begränsas till två parter, trots att forskning visar att om förhandlingarna breddas och tar in fler intressenter, så har freden förutsättningar att bli mer hållbar. Vi har tidigare krävt att förhandlingarna även ska inkludera en kvinnodelegation med representanter från det civila samhället i Syrien. En delegation som representerar dem som inte bär vapen utan som utför livräddande insatser inne i landet, som håller i hop sargade samhällen och som verkligen vill ha fred.  Hittills har dessa fredliga krafter inte erbjudits tillträde utan hållits utanför förhandlingarna, trots att de finns på plats i Genève. De tar sig dit under stora svårigheter, trots brist på pengar och oerhörda krångel varje gång med visum och annat. Några med risk för sina liv, eftersom det måste ta sig inifrån Syrien på olika sätt.

Tänk om den svenska regeringen med Hillevi Engström i spetsen, kunde skänka lika mycket pengar till dessa kvinnor, som Engström idag annonserade att hon givit till den syriska oppositionens förhandlingsdelegation? Sverige skulle också kunna göra en insats genom att erbjuda logistiskt och annat stöd till dem så att de syriska rösterna för fred kunde höras högt och ljudligt in i förhandlarnas slutna rum. Borde det inte vara naturligt för Sverige att gå i bräschen för detta? Hillevi Engströms partikamrat, utrikesminister Carl Bildt, sa ju kaxigt redan 2007 ”mitt uppdrag är fred”.  Då gäller det väl att med alla medel faktiskt också visa det och ibland tänka nytt och utanför boxen.

Annonser
Det här inlägget postades i Balkan, FN, Kvinnors deltagande i beslutsprocesser, Kvinnors rättigheter, Mellanöstern och Nordafrika, Svensk politik, Syrien, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Homs får inte bli ett nytt Srebrenica

  1. Calle skriver:

    Det är bra för Sverige.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s