När världen brinner hör kvinnor till de mest utsatta

Jag, ensam under augustis oändliga stjärnhimmel. Kontrasternas tid är här. Alldeles nyss vandrade jag över en äng med en mjuk vind i håret. Men sommaren går mot sitt slut. Jag tänker på att det precis samtidigt, under samma himmel, sker så många fasansfulla händelser. Hemma i stugvärmen igen, med en kopp te, öppnar jag mailkorgen precis som jag gjort varje kväll den här sommaren. Den är full till bredden med rapporter om lidande och kamp från kvinnorättsförsvarare och medarbetare ute i världen.

I det eboladrabbade Liberias huvudstad Monrovia, där Kvinna till Kvinna verkar, sattes två mycket utsatta bostadsområden i karantän och omringades av säkerhetsstyrkor för några dagar sen. Människorna som bor där får inte komma ut och ingen får heller komma in. Den drabbade befolkningen har svarat med vrede och stenkastning. Vår samarbetsorganisation Westpoint women for helth and education, som arbetar med kvinnors rätt till utbildning och makt över sina egna kroppar, har tvingats stänga sitt kontor på grund av osäkerheten som råder. Men våldet och förtrycket mot kvinnor tar såklart inte semester för det. Tvärtom skapar situationen enorma spänningar och vi vet av erfarenhet att när säkerhetsläget försämras generellt är det alltid extra kännbart för kvinnor.

Foto: Safin Hamid/Warvin Människor flyr från IS och har nyligen anlänt till Dohuk, Iraqi Kurdistan (augusti 2014)

Foto: Safin Hamid/Warvin Människor flyr från IS och har nyligen anlänt till Dohuk, Iraqi Kurdistan (augusti 2014)

I Irak har våra samarbetsorganisationers löpande arbete satts på ”hold”. Det långsiktiga arbetet för kvinnors rättigheter överskuggas av den akuta humanitära situationen. Organisationen Warvin, som jobbar för att hjälpa flyktingkvinnor, fick sitt kontor i  Sinjar stormat av IS, Islamiska Staten, i början av augusti. En del av Warwins personal var bland dem som flydde för sina liv upp i bergen. De som tidigare hjälpte flyktingar fick alltså själva fly. Vi har alla läst berättelser om de fruktansvärda förhållandena i Sinjarbergen där bristen på mat och vatten blandades med skräck för IS. Men att få en direktrapport om helvetesveckorna på berget från en bekant är något annat. Läs hela intervjun med Khanda Zrar från Warvin på Kvinna till Kvinnas hemsida.

En annan samarbetsorganisation i Irak, OWFI, som driver skyddade boenden och anti-trafficking-verksamhet i Bagdad, har tvingats stänga på grund av den spända situationen med ökad militarisering och mobilisering av shiitisk milis i huvudstaden. De berättar att medarbetare har mottagit hot från den shiitiska milisen. Flera ur personalen har tvingats gömma sig och flyr från hus till hus. I oroliga tider är det farligt att stå upp för mänskliga rättigheter!

Förra veckan nåddes vi av rapporterna om att den tillfälliga vapenvilan mellan Israel och Hamas och andra militanta grupper i Gaza var bruten. Den eftermiddagen dog en liten flicka i ett hus i Gaza city, rapporterar Sveriges Radio. För mitt inre frammanar jag en bild av flickans döda lilla kropp. En familj runt omkring henne som skriker ut sin sorg. Sin vrede. Jag vet ju inte hennes namn. Men bakom dödstalen döljer sig just detta. Vanliga människor av kött och blod. Med drömmar och hopp om liv. Hittills har den senaste Gazakonflikten skördat fler än 2.000 människoliv. Den övervägande delen döda är palestinier och 541 av dem är barn, rapporterar nyhetsbyrån Ma´an. Palestinierna lämnar nu sina hem i tusental och Sveriges Radio raporterar att närmare 240 000 personer har sökt skydd i lokaler som tillhör FN.

Minns ni Bosnien och översvämningarna där i våras? Där är läget fortsatt svårt för de organisationer vi jobbar med. Landet drabbades av nya översvämningar i augusti och i ett mail från vår personal läser jag om ett skyddat boende för kvinnor utsatta för våld som förstördes i maj. Kvinnorna som bodde där, vissa svårt traumatiserade, hamnade precis som alla andra som förlorade sina hem i överfulla skolsalar och andra tillfälliga boendelösningar. Många har inte haft någon annanstans att ta vägen och blivit kvar ända tills nu. Framtiden är oviss och sommaren är på väg att ta slut.

Min mailkorg bågnar och mitt hjärta är på bristningsgränsen. Just nu är det akut hjälp som behövs på så många håll i världen. Människor som kämpar för det allra mest elementära. Att överleva dagen, få mat, vatten och tak över huvudet.  Jag vill sända ett tack till alla mina medsystrar, samarbetspartners och medarbetare som vanligtvis jobbar för långsiktig förändring för kvinnors mänskliga rättigheter men som nu kämpar med detta allra mest basala.

Och jag vet att det kommer att komma ett ”efteråt”. Då vi stå där tillsammans och göra vårt yttersta för att återigen påbörja det mödosamma arbetet som krävs för bygga upp en stabil och hållbar fred, där kvinnors säkerhet och mänskliga rättigheter är en självklarhet.

 

 

 

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s