Var är nollvisionen mot dödligt kvinnovåld?

Jag råkar titta ner i min telefon och blir stående i ett gathörn i New York. Jag är på väg till ännu ett spännande seminarium på den stora FN-konferensen om kvinnor men just nu känns det tungt att gå vidare. Orsaken är att jag öppnat en svensk nyhetsapp.

Annars är jag mitt uppe i den stora kvinnokommissionen som pågår i två veckor här i stan. Det är en fantastisk känsla med 8500 kvinnorättsaktivister från hela världen på plats. Jag har mött ett sådant engagemang, en sådan kraft och hört mängder av goda historier om framsteg i länder där kränkning och övergrepp mot kvinnor annars är vardag, men också nedslående exempel på dödligt kvinnovåld. Jag är många gånger oändligt tacksam över att jag lever och bor i Sverige där villkoren är annorlunda.

Eller är de det?

Det är anledningen till att jag blir stående där på Manhattans trottoar, mitt i den iskalla snålblåsten och läser Aftonbladets senaste granskning av våldet mot kvinnor i nära relationer i Sverige och jag får en klump i magen. Det är därför jag skriver om Sverige nu så får ni läsa mer om kvinnokommissionen framöver.

Enligt Aftonbladet har 237 kvinnor dödats av sina män eller ex-män sedan år 2000. Trots att regeringen har lagt en dryg miljard på 41 insatser styrda från 15 myndigheter, händer i stort sett ingenting. 17 kvinnor dödas fortfarande varje år. Regeringens särskilda utredare kring kvinnovåld, Juno Blom säger att ”Det är skrämmande att vi inte lyckats komma åt det här. Vi har en tydlig lagstiftning och det finns krav på hur kvinnor och barn ska skyddas, och ändå lyckas vi inte få till det här i praktiken.” Hon tänker i maj lägga fram en nationell strategi för hur mäns våld mot kvinnor ska stoppas. Samhällets alla institutioner och myndigheter måste ta detta på största allvar, säger utredaren, men redan 2002 fanns det en nationell handlingsplan mot våld i nära relationer (SOU 2002:71) Vad hände med den?maktokontroll

Makt och Kontrollhjulet som används i IDAPs behandlingsprogram för män som slår

Och hade man inte redan satsat en miljard på detta? 90 % av förövarna av våld i nära relationer är män, står det att läsa i Kunskapsbanken, Nationellt centrum för kvinnofrid, Uppsala Universitet. Det sägs ibland att världens bästa fråga är ”Varför?” I alla fall brukar journalister hävda det. Så därför ställer jag den urgamla frågan; ”Varför slår män kvinnor?” Och jag vet redan innan att det inte finns något entydigt svar.

Kunskapsbanken igen; ”Våld i nära relationer är ett globalt problem som drabbar kvinnor oavsett social status, geografisk plats eller religiös eller etnisk tillhörighet. Våldet syftar till att upprätthålla den underordnade ställning kvinnor har i förhållande till män.”

Att män slår kvinnor har alltså inget med kultur eller religion att göra. Det kan vi avföra från dagordningen en gång för alla. Det handlar istället om makt och kontroll. I Sverige är arbetslösa män och män med låg utbildning överrepresenterade i statistiken. Om det kan ha med känslan av maktlöshet att göra kan man bara spekulera i.

Den svenska kriminalvården använder sedan 2004 behandlingsprogrammet IDAP (Integrated Domestic Abuse Programme). Av dem som fullföljde programmet återföll 15 % i relationsbrott. I kontrollgruppen där ingen fick behandling återföll 19 % – ett magert utfall av behandlingen kan man tycka. Själva straffet – att bli dömd och få fängelse – verkar i det här fallet ha större verkan eftersom 80 %  inte blev förövare igen.

Uppfattningen att mannen som slår är en psykiskt labil, dysfunktionell person med missbruksproblem som ofta själv har vuxit upp i våldsam miljö, vacklar också. Manscentrum skriver såhär på sin hemsida;

”En vanlig föreställning är att den våldsamme själv varit utsatt för våld eller övergrepp. Men bland de män som fått hjälp med sin våldsamhet på Manscentrum saknar många enligt egen uppgift sådana upplevelser.”

Följande lärdom från Manscentrum är också intressant:

”Att betona och understödja en mans omsorg om sig själv aktiverar också hans kreativitet och lust till förändring. Om man däremot alltför mycket betonar hans ansvar för andra förstärks hans, i de flesta fall, starka skuldkänslor och han blir mer försvarsinställd.”

Det är bekymmersamt om det nu skulle vara så att man inte kan vädja till den våldsamme mannens empati för att få honom att sluta slå, utan bara till hans självuppfattning.

I historien har mäns våld mot kvinnor betraktats som en privatsak. Ingen annan ska lägga sig i vad en man gör med sin kvinna inom hemmets fyra väggar. Polen kriminaliserade våld i nära relationer så sent som i år. (Ja, ni läste rätt. Ett EU-land kriminaliserar våld i nära relationer först 2015). Och i Indien införde man 2013 en lag som tillåter våldtäkt inom äktenskapet, bara kvinnan är över 15 år. Att tala om backlash är inte nog, det handlar om ett medvetet krig mot kvinnors rätt till den egna kroppen.

Och självklart är det alltid värre någon annanstans. I Ryssland dör 14 000 kvinnor varje år av våld i hemmet (The silent nightmare of domestic violence in Russia) Om man hade haft samma dödstal i Sverige i förhållande till befolkningsmängd, ja då hade 884 kvinnor blivit ihjälslagna här varje år. Nu dör 17. Har Putin någon strategi mot våld i hemmet kanske? Hur många miljarder satsar han på det?

I FNs deklaration från 1993 om avskaffande av våld mot kvinnor framhåller man att våldet är en av de sociala mekanismer som leder till att kvinnors underordnade ställning upprätthålls. Ska det bli någon ändring måste det här våldet upphöra. I Sverige och i den övriga världen.

Brottsförebyggande Rådets statistik visar att ca 13000 fall av kvinnomisshandel i nära relationer anmäldes 2012. Man uppskattar också att mörkertalet är stort – 80% av våldet anmäls inte. Kan det ha att göra med att samhället inte lyssnar på de här kvinnorna?

Jag citerar Juno Blom igen. ”Kvinnor som är våldsutsatta anmäler om och om igen och ibland undrar man hur hög en hög ska bli innan vi förstår allvaret i de utsattas situation.”

Aftonbladet granskning av det dödliga våldet mot Sveriges kvinnor har pågått i sex år och kommer att fortsätta. Nollvisionen är – tyvärr – långt borta.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Var är nollvisionen mot dödligt kvinnovåld?

  1. ”Det är bekymmersamt om det nu skulle vara så att man inte kan vädja till den våldsamme mannens empati för att få honom att sluta slå, utan bara till hans självuppfattning.” Precis så ær det. Det ær min erfarenhet. Det ær just det som ær problemet. Mannen tar igenom hela processen bara hand om sina egna intressen, både i førhållande till kvinnan och evt. barn. Dom hær mænnen ær inte kapabla till att mogent kunna sætta sig in i och ta konsekvensen av sina handlingsmønster. Det ær djupt defensiva mæn vars sjælvuppfattning fastnat på barnstadiet av någon anledning. Dærfør måste utsatta kvinnor och barn få den reela praktisk/ekonomiska hjælp de behøver før att komma loss. Jag kænner personligen igen faser i hela hjulet och har igenom åren i flera omgångar førsøkt ”komma loss”. Huvudproblemen ær RÆDSLA och ekonomi. Praktiska problem som kunde løsas om det fanns bevakade bostæder (vaktbolag) OCH pengar som kunde ”løsa” kvinnorna från førøvaren i dom ekonomiska førhållanden som kan ge anledning till kontakt, bl.a skulder som ofta læggas på kvinnan av voldsmannen. Avskuren sedan många år från familj och vænner står man som superskuldbelagd i en ytterst utsatt situation. Utan vænner, på samhællets botten och i realiteten betraktad som resurssvag. Det man øverser från myndigheterna ær att man som utsatt har allvarlig posttraumatisk stress som man inte kan frigøras från eftersom mannen finns dærute och att utsatta (inkl. barn!) faktiskt behøver en helhetsorienterad professionell behandling på alla plan. PS.Har tagit mig ur helvetet men det tog 15 år…

  2. Ni har glömt det psykiska våldet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s