Kongos kvinnor säger ifrån

Rien sans les femmesOnsdagen den 13 maj 2015 är en ovanligt varm dag även för att vara i DRC:s (Demokratiska Republiken Kongo) huvudstad Kinshasa. Ändå tågar ungefär 40 personer genom staden och fram till parlamentet – nationalförsamlingen som det heter – med 50 kilo tunga pappersbuntar på huvudet. Både män och kvinnor kräver med stolthet att få bära dessa pappersbuntar i hettan, antagligen för att innehållet är unikt på många sätt. Lådorna innehåller precis 207315 namnunderskrifter från kvinnor och män över hela Kongo.

Väl inne i parlamentsbyggnaden blir det däremot stopp. Talmannen kommer inte till det utlovade mötet. En assistent erbjuder sig att ta emot underskrifterna, men det är ingenting gruppen accepterar utan man slår sig ner på golvet och vägrar lämna rummet. Kvinnorna deklarerar till och med att de kommer att övernatta om de inte får träffa rätt person.

Bara tre veckor tidigare, i slutet av mars träffas drygt 15 av civilsamhällets organisationer i Kongo på en workshop som Kvinna till Kvinna och International Alert håller i östra Kongo. Syftet är påverkansarbete och att stärka kvinnors rättigheter, och alla deltagare diskuterar den nya vallagen som överraskande snabbt antagits i Kongo i januari. Till mångas förvåning innehåller vallagen inte den skrivning som man hade hoppats på – att vallistor i Kongo i fortsättningen måste innehålla lika många manliga som kvinnliga kandidater för att godkännas. Istället talar lagen om principen att det ska vara samma antal män och kvinnor på listorna. Det kan tyckas som en hårfin skillnad, men betyder otroligt mycket i praktiken. Nästa år stundar både centrala och lokala val i Demokratiska Republiken Kongo – ett land nästan lika stort som Västeuropa och med en befolkning på 77 miljoner.

På papperet har Kongos styrande sedan länge garanterat kvinnor lika rättigheter och samma rätt till deltagande i beslutande församlingar, både genom en artikel i den egna konstitutionen och genom att man ratificerat FN-resolutioner och FN-konventioner.

I verkligheten är bara 8 % av Kongos parlamentsledamöter kvinnor och av elva provinsguvernörer finns det inte en enda kvinna. Den bristande jämställdheten fortsätter ner genom hela samhället och männen tar de viktiga ekonomiska besluten även på hemmaplan. Som om inte det vore nog så saknar Kongos kvinnor även arvsrätt.

Så det är kanske inte så konstigt att det där och då på workshopen i Bukavo uppstår en unik enighet kring att man måste få det kongolesiska parlamentet att tänka om kring vallagen. Hur gör man det? Det finns faktiskt ett sätt. Om man samlar in 100 000 namnunderskrifter så måste parlamentet behandla ens begäran. Det finns förstås ingen garanti för att vallagen därigenom kommer att ändras, men det är ett första steg.

Målet verkar i det ögonblicket alldeles för optimistiskt. 100 000 namnunderskrifter på kort tid. Men kampanjen – som får namnet ”Rien sans Les Femmes” (inget utan kvinnorna) får en blixtsnabb spridning över landet och det kongolesiska civilsamhället står enat som aldrig förr. En facebook-sida skapas och redan efter dryga tre veckor har kampanjen sprängt alla gränser och fått ihop över 207 000 namnunderskrifter.

DRC:s kvinnorörelse har tidvis varit splittrad men nu kunde man sluta upp kring en fråga som engagerar kvinnorna – och även männen – inför de stundande valen. Antagligen för att man verkligen fått nog av utlovade förändringar som inte genomförs. Runt 50 organisationer i civilsamhället har varit involverade i kampanjen och vi på Kvinna till Kvinna känner oss förstås glada och stolta för att vi fick vara med och skapa den här möjligheten, att det var ett initiativ från deltagarna själva på vår workshop.

Så hur gick det då den där onsdagen inne i det heta väntrummet i parlamentsbyggnaden i Kongo Kinshasa? Efter nästan tre timmar kom så talmannen till slut. Han tog emot underskrifterna och sade att han aldrig hade sett något liknande och han uppmuntrade initiativet som han såg som ett uttryck för folkets vilja. Han lovade att han skulle skriva till presidenten och premiärministern om ”Rien sans Les Femmes” och kravet på ändring av vallagen, och det blir nog svårt att låta bli att hålla det löftet när hela det kongolesiska civilsamhället ser på.

Annonser
Det här inlägget postades i Jämställdhet, Kongo, Kvinnors deltagande i beslutsprocesser, Kvinnors rättigheter och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s