Almedalen 2015 – en betraktelse

Jimmiebild Så är ännu en Almedalsvecka över. Ni som aldrig har varit här – ta chansen någon gång. Visst är det fullt av lobbyister, företagstält och rosévinsmingel precis som det står i tidningarna, men Almedalen är också ett fantastiskt folkuniversitet med sina drygt 3000 seminarier. Politikertalen är veckans nerv. Ingen med verkligt intresse för svensk politik missar dem. Retorikexperterna står beredda att dela ut plustecken och insekter. De politiska utspelen nagelfars och jämförs. Förra året, supervalåret var feminismens år i Almedalen. Gudrun Schyman drog då storpublik när hon talade samtidigt som Jimmie Åkesson. I år är det få referenser till jämställdhet i partiledarnas tal. Däremot görs det försök att värva kvinnliga väljare, men med helt andra metoder.

Det är en högmodig Jimmie Åkesson som står på scenen på onsdagskvällen. Framför mig i publiken står representanter för ”Muslimer för fred” när Jimmie går till attack mot islamismen, mot Stefan Löfven, mot partier som väljer att se invandringen som en möjlighet och något i grunden positivt, istället för PROBLEMET med stort P, vilket är de flesta. ”Vi är det enda oppositionspartiet” säger Åkesson. Han får lite förvånande inte med sig sina sympatisörer omedelbart. Han måste referera till EM-segern för U21-landslaget i herrfotboll för att få igång jublet.

”Vi kommer att få inflytande i det svenska samhället” hävdar Åkesson och hänvisar inte bara en utan två gånger till en färsk opinionsmätning från norska Sentio som ger Sverigedemokraterna 22,1 %. I andra mätningar under juni 2015 har partiet landat på styvt 15 procent, kan tilläggas.

Femenaktivisten Jenny Wenhammar försöker komma upp på scenen från vänster. Hon kommer inte långt. SDs egna säkerhetsvakter med hårdrockströjor, solglasögon och skägg är blixtsnabba och kastar sig över henne. Polisen hinner knappt blinka.

Jimmie ignorerar det hela. Han pratar på om ”barnmiljard” och neonatalvård, gravidpenning och mindre barngrupper i förskolan, och jag ser hur de Sverigedemokratiska sympatisörerna i publiken börjar tappa fokus. Det applåderas lite förstrött. De kanske hade hoppats få höra mer om annat – ja nivetvad.

Men Åkesson fortsätter på det inslagna spåret, till synes självkritiskt om hur SD inte tillräckligt mycket brytt sig om kvinnorna. Han beklagar att SD har mest manligt väljarstöd men säger att han inte tror att kvinnor är mindre sverigedemokratiska än män.

Vet du vad, Åkesson. Det tror jag!

För när Jimmie sen går loss och talar och talar om kärnfamiljen som samhällets bas, att föräldraskapet är meningen med livet och säger (ordagrant) att ”genuspedagogik i förskolan handlar inte om barnen. Det är ideologiska, världsfrånvända tokigheter”. Ja då tror jag att han grovt har missbedömt det faktum att idén om jämställdhet, och om gammalmodiga könsroller som förtrycker snarare än befriar människor,under decennierna har sipprat långt ner i de svenska befolkningslagren. Jämställdhet mellan män och kvinnor, lika lön, närvarande pappor och delat hemarbete är en angelägenhet för alla idag.

Åkesson vill få oss att tro att detta utspel bottnar i egen erfarenhet som relativt nybliven far – fan tro’t! Han har inte tagit ut en enda dag pappaledighet! Nej, snarare har partiets helt manliga ledning kommit på att det är nog detta som lockar kvinnliga väljare! Men de flesta kvinnor kommer inte att välja ett parti som vill skicka tillbaka dem till 50-talets könsroller där kvinnans viktigaste roll är att vara maka och mor och föda barn för att upprätthålla nationen. Jag skrev om detta redan i en debattartikel i Sydsvenskan förra året.

Åkesson uttrycker sedan sitt gillande för KD och förenas ett par gånger med Ebba Busch Thor i gemensam syn, framför allt i det totala motståndet mot kvotering av föräldraförsäkringen.

”Världsfrånvända vänsterfeminister är alla familjers fiender. Björklund, Löfven och Schyman har inget i barnkammaren att göra.” Vad Björklund anser om att kallas världsfrånvänd vänsterfeminist återstår att se.

Här har SDs hejarklack i publiken definitivt slutat lyssna och sneglar längtansfullt bort mot de soliga gräsmattorna där man i lugn och ro kan ta sig en kall öl.

Vänner, säger Ebba Busch Thor genomgående i sitt tal under tisdagskvällen.

Sverigevänner, säger Jimmie Åkesson denna kväll.

Bägge talar om sina familjer, om sina barn, bägge är tydligt emot en samhällelig jämställdhetspolitik, och delad föräldraförsäkring…

Vem vet vilka konstellationer den svenska politiken kommer att bjuda på framgent.

MuslimfredEfter talet samlas ”Muslimer för fred” i en tyst protest på gatan bredvid Almedalen. De håller varandra i händerna och bildar en cirkel, står stilla en minut.

Ja, det är alltid intressant att komma hit, och alltid lika skönt att få slå ihop datorn, logga ut från Almedalen och logga in på några veckors ledighet.

Hoppas att ni alla får en helt fantastisk sommar så hörs vi i augusti!

Annonser
Det här inlägget postades i Jämställdhet, Kvinnors rättigheter, Svensk politik och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s