Amnesty på irrvägar

Amnesty bannerMyten om den lyckliga horan som fritt och självständigt väljer ett liv som sexarbetare, den borde vara död och begraven i dagens upplysta värld. Därför är det desto mer häpnadsväckande att en av världens mest ansedda organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter, med öppna ögon kramar denna myt.

Amnesty International Council, som sammanträder i Dublin, Irland nu under andra veckan i augusti 2015, ska ta ställning till ett förslag som förordas av Amnestys arbetsgrupp i frågan. Förslaget innebär att Amnesty ställer sig bakom att avkriminalisera både sexförsäljning och sexköp, inklusive koppleri och att driva bordeller.

Helt klart är att den enskilda personen som säljer sex inte ska skuldbeläggas eller ses som kriminell, där är jag och Amnesty helt överens. Men torsken, hallicken och bordellägaren? Här reagerar jag som mångårig kvinnorättsaktivist.

Det här dokumentet har läckt från Amnestys arbetsgrupp i halvtannat år och nu är policypapperet framme vid beslutande organ vilket gör att debatten med rätta rasar i bland annat engelska The Guardian. Kvinnorättsförsvarare från hela världen, Hollywoodstjärnor som Meryl Streep och Lena Dunham och före detta amerikanske presidenten Jimmy Carter har vädjat till Amnesty.

Hur ser då Amnestys argumentation ut? Jo, att det är en mänsklig rättighet för två vuxna att i samtycke sälja och köpa sex. Genom att avkriminalisera sexhandel minskar diskrimineringen mot sexarbetare och de får skydd mot våld, tvång och övergrepp. Dessutom får de bättre hälsovård.

Ja, det vore väl fint om det var hela sanningen!

Sexindustrin är en global miljardbusiness och deras lobbyister verkar ha lyckats över förväntan med Amnesty. Det är ett bisarrt argument att det skulle vara en mänsklig rättighet för t ex hallickar att inte bli trakasserade av ett lands polisväsende utan kunna sköta sin sexindustri i fred. Då har man inte haft förmågan att lägga en maktanalys med genusperspektiv på frågan.

Amnesty har tyvärr haft lite problem förut när det kommer till kvinnors rättigheter. Först 1995 gick man med på att könsstympning inte ”bara var tradition” och inte förrän i slutet av nittiotalet erkände organisationen att sex-trafficking var ett brott mot mänskliga rättigheter.

Amnesty betonar i sitt nya policyförslag visserligen att man ser fortsatt allvarligt på påtvingade sexköp och prostitution med minderåriga samt även trafficking, men verkar helt ha missat kopplingen mellan trafficking och sexindustrin. Den ena försörjer den andra.

Det går inte att dela upp sexindustrin i en ”fin” legal del och tro att man kan fortsätta bekämpa den fula delen. Att legalisera sexhandeln innebär bara att antalet som direkt eller indirekt tvingas in i sexindustrin kommer att öka.

Exemplen från länder som har avkriminaliserat sexhandel är nedslående. I Nederländerna har prostituerades hälsa blivit sämre och drogmissbruket har ökat – tvärt emot teorierna. De enda som dragit nytta av tysk och holländsk straffrihet är hallickar och bordellägare som expanderar stort. 400 000 kvinnor (det finns tyvärr ingen siffra på män) arbetar i den tyska sexindustrin men färre än 100 har registrerat sig som ”professionella prostituerade”. En annan studie genomförd på 150 länder visar att legalisering ger fler offer för trafficking.

Och ja, sexindustrin är inte bara en kvinnofråga. 2012 kom Ungdomsstyrelsen med en rapport som visar att tre gånger så många unga män som kvinnor säljer sex i Sverige. Sexköparna är däremot som alltid nästan bara män.

EU förordar numera sina medlemsländer att använda ”den nordiska modellen” alltså att kriminalisera sexköp och koppleri, men inte den enskilda människan som säljer sex. Svenska Amnesty tog i början av 2015 ett beslut att man inte tänker stödja global legalisering av sexköp, men Amnesty International tänker tydligen annorlunda och jag köper inte deras argument.

Jag tror att kvinnor och män som säljer sex bara i undantagsfall gör det av fri vilja och tycker att det är ett bra och schysst jobb. I västvärlden finns många sammanslutningar som vill tillvarata sexarbetares intressen, men här handlar det mer om eskortservice än traffickingoffer.

Ta en liten stund och fundera över frågan; Varför finns prostitution?

Varför ska män som inte kan få sex på annat sätt ha rätten att köpa en annan människas kropp?

Det ska inte vara lagligt. Amnesty, gör genusläxan. Tänk om och avvisa förslaget!

Annonser
Det här inlägget postades i EU, Jämställdhet, Kvinnors rättigheter, Sexuella rättigheter och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Amnesty på irrvägar

  1. andersabom skriver:

    Lyssnade på en konferens om trafficking på en socialarbetare från ett baltiskt land. Hon hade djupintervjuat ett antal prostituerade kvinnor i sitt hemland. Flera av dem uppgav att de valt prostitution som en tillfällig och lukrativ verksamhet. Men samtidigt berättade de i stort sett alla att de utsatts för tidiga sexuella övergrepp. Det finns säker fler studier som visar liknande förhållanden. Så var det med det ”fria valet”, trots att de själva beskrev det så.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s