20 år sedan Dayton – fredsavtalet utan kvinnorna

Kvinna till Kvinna initiators at Stockholm City rally in Norrmalmstorg 1993

Kvinna till Kvinna bedriver kampanj på Norrmalmstorg i Stockholm 1993. 

Srebrenica, Bosnien 11 juni i år. Den serbiske premiärministern Aleksandar Vucic har just lagt ner en blomma för att hedra offren i Srebrenicamassakern 1995, när en uppretad folksamling börjar kasta sten på honom och han tvingas fly från platsen. Så öppna är såren fortfarande, 20 år efter kriget i Bosnien-Hercegovina. Spänningarna ligger alldeles under ytan i samhället och även om det är fred på papperet så är de grundläggande konflikterna kvar. I vardagen lever invånarna parallella liv utifrån etnicitet. Det finns olika skolor, vårdinrättningar och bostadsområden. Styret av landet är komplicerat och även det uppdelat efter etnisk tillhörighet. Resultatet blir tröga processer som omöjliggör såväl ekonomisk som annan utveckling av Bosnien-Hercegovina.

Mycket av detta beror på ett fredsavtal som bidrog till att cementera den etniska rensningen. Ett enkönat avtal framförhandlat av krigsherrar bakom lyckta dörrar och som inte inkluderade olika grupper i samhället. Kvinnors röster från landets olika delar var helt frånvarande.

Kriget i Bosnien-Hercegovina 1992-1995 var den allvarligaste konflikten i Europa efter andra världskriget. Idag den 14 dec 2015 är det precis 20 år sedan fredsavtalet som förhandlats fram i Dayton, Ohio skrevs under i Paris. Det blev slutet på den blodiga konflikt som hade kostat mer än 100 000 människor livet, där sexuellt våld och massvåldtäkter använts som vapen i den etniska rensningen, och där närmare två miljoner människor drivits på flykt.

Därför blev också Daytonavtalet som det kallas, ett av de viktigare fredsavtalen i modern tid. I avtalet ingår en ny konstitution i Bosnien-Hercegovina vilket inte har varit lyckat för främjandet av allas lika rättigheter eller försoning, vare sig det handlar om kön eller andra etniciteter förutom de tre stora grupperna av bosnienserber, bosnienkroater och bosniaker.

Den stora världskonferensen om kvinnors rättigheter i Peking samma år -1995 – lyfte visserligen vikten av kvinnors deltagande i fredsförhandlingar, men världskonferensens slutsatser vägde lätt gentemot argumentet att det endast var de med vapen i hand – mestadels män- som behövde sitta vid förhandlingsbordet.

I Bosnien-Hercegovina hade dock olika kvinnoorganisationer redan tagit kontakt med varandra över gränserna medan kriget pågick, i syfte att skapa förståelse och mötesplatser. Deras kunskap och insikter togs inte tillvara. De fick aldrig chansen att bidra. Dayton-avtalet kom till i en exklusivt manlig miljö och det fick negativa konsekvenser för landets långsiktiga utveckling.

Kvinna till Kvinna gjorde år 2000 något historiskt. Vi genomförde den första genusanalysen någonsin av ett fredsavtal. I rapporten ”Engendering the Peace Process” visar vi tydligt att frågor om kön och makt har betydelse i fredsavtal eftersom det sedan får konsekvenser i uppbyggnaden av samhället. I Bosniens fall ser vi stora skillnader i politisk representation när det gäller kvinnor och män. Rättigheterna i samhället baseras på den etniska grupp individen tillhör. Ingen hänsyn alls tas till att kvinnors rättigheter eller deras speciella behov.

Försoning mellan de olika folkgrupperna har försvårats genom att Bosnien-Hercegovina saknar ett gemensamt utbildningssystem som inkluderar elever från alla etniciteter, ett krav som flera kvinnogrupper drev vid krigsslutet. Nu är eleverna separerade efter sin etniska tillhörighet, träffar sällan elever från andra grupper och de har olika historieskrivningar av kriget, av vilka som är förövare och vilka som är offer. Vilket tyvärr inte har minskat de etniska spänningarna i landet som förs vidare i generationer.

Forskning tyder på att inkluderande fredsprocesser är mer hållbara. Kvinnor har ofta andra erfarenheter av krig än män på grund av de olika sociala roller som män och kvinnor har och får under krigstillstånd. Ofta är det kvinnor som får vardagen att fungera under kriget, Det betyder också att män och kvinnor har olika intressen som måste kunna återspeglas vid förhandlingsbordet. Att ha ett inkluderande förhållningssätt i fredsförhandlingar, där olika röster hörs och olika intressen tas tillvara, har visat sig vara bra för förankringen av freden långsiktigt. Dessutom visar nyare forskning att ett mer jämställt samhälle är ett mer fredligt samhälle. Så det handlar både om vilka konkreta frågor som det förhandlas om och om vilka som representeras vid bordet.

Det finns idag en annan medvetenhet världen över om vikten av kvinnors deltagande i fredsprocesser och jag kan med stolthet säga att vi på Kvinna till Kvinna har del i detta. Nyligen på Filippinerna och i Colombia har kvinnliga förhandlare haft framträdande roller och ett brett spektrum av frågor har legat på förhandlingsborden, där även kvinnors intressen har tagits tillvara. Därför är det mycket viktigt att FN:s särskilda sändebud för Syrien, Staffan de Mistura, håller det han utlovat, nämligen att verka för att kvinnor finns representerade i de olika förhandlingsdelegationerna om eld-upphör i Syrien. Syriska kvinnor har haft en framträdande roll i upproret mot den syriska regimen och deras röster och erfarenheter måste tas till vara i de fredsförhandlingar som vi hoppas snart skall börja.

Annonser
Det här inlägget postades i Balkan, FN:s resolution 1325, Jämställdhet, kvinnorättsförsvarare, Kvinnors deltagande i beslutsprocesser, Kvinnors rättigheter, Nationalism, sexuellt våld, Våld mot kvinnor och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s