Kvinnorna måste med i de syriska fredssamtalen!

dove-w-branch

Jag är just nu i Genève för att bevaka de förberedande fredssamtalen om Syrien. För tredje gången påbörjas nu ett försök till en fredsprocess i Syrien. Två gånger tidigare har fredssamtalen brutit samman. Att redogöra för alla turer, veton, förmöten och utspel kring fredsförsöken skulle resultera i en mindre avhandling. Den syriska oppositionen har precis beslutat sig för att komma hit till Geneve.  Den syriska regimen är redan på plats.

Jag och mina kollegor är här för att stödja kraven från syriska kvinnorättsförsvarare om att de måste ha en röst i fredssamtalen, de representerar 51% av den syriska befolkningen!

Kvinnorättsgrupper i Syrien arbetar dagligen under mycket svåra förhållanden för att hitta fredslösningar och minska verkningarna av våldet. Kvinnorättsaktivister driver till exempel lokala kampanjer för att minska spridningen av handeldvapen och agerar för att motverka rekrytering av barnsoldater till Islamska Staten. De deltar också i direkt medling mellan stridande grupper, som vi visade i vår rapport i höstas.

Detta trots att fredsbyggande arbete i sig kan medföra livsfara för kvinnorna eftersom det ses som ett svek mot de som dödats, fängslats och deporterats till följd av kriget.

Det kan inte bara vara de beväpnade grupperna (mestadels män) som tar plats i de förberedande samtalen. Kvinnor måste vara representerade i förhandlingsdelegationerna, men även i FN:s sändebuds, Staffan de Mistura team, bland FNs medlemsstaternas representanter OCH det ska finnas plattformar där det civila samhällets röster kan höras och få inflytande.

Vad vi nu har förstått är att de Mistura tänker samla en ”advisory board”(rådgivande kommitté) av kvinnor från det syriska civila samhället. Det är resultatet av ett ihärdigt påverkansarbete som de syriska kvinnorna bedrivit i flera år tillsammans med Kvinna till Kvinna, WILPF och andra internationella civilsamhälles organisationer.

Det är centralt att perspektiven från det civila samhället finns representerade på olika sätt vid förhandlingsborden, att de underlag som skrivs har ett genusperspektiv, att alla beslut om innehåll och process som tas har mäns och kvinnors olika utgångspunkter och villkor för ögonen.

Så det är oerhört viktigt att sätta press på parterna och de olika medlemsstater som stödjer dem, att inkludera kvinnor och ett genusperspektiv i förhandlingsdelegationerna. Detta är den verkliga utmaningen!

Gång på gång lovar FN:s sändebud för Syrien, både de två tidigare och nuvarande Staffan de Mistura, att kvinnor ska inkluderas i fredsförhandlingarna. Flera av FN:s medlemsstater har understrukit vikten av detta – men varje gång det har blivit skarpt läge så har det visat sig vara en läpparnas bekännelse.

Därför är det betydelsefullt att Sverige och utrikesminister Wallström så tydligt tagit ställning i frågorna om kvinnors representation. Som FNs generalsekreterares särskilda representant krävde hon kvotering vid fredsförhandlingar. Detta är helt rätt strategi visar forskningen.  Och det är en fråga som FN måste driva, som medlemsstaterna måste driva.

Vi vill att Sverige driver frågan om kvotering av kvinnor vid fredsförhandlingar och mer specifikt, de syriska fredssamtalen!

Historiskt sett har en fredsförhandling bara skötts av de stridande parterna med hjälp av medlare. Först efter andra världskriget har insikten växt fram om att en framtida fred rör fler än bara de som slåss.  Idag vet vi genom forskning och erfarenhet att för att fredsprocesser ska bli lyckosamma måste de vara inkluderande, dvs fler än de stridande parterna måste vara involverade. I detta sammanhang har kvinnors roll och fredsarbete  lyfts i FNs säkerhetsråd och vikten av kvinnors deltagande på alla nivåer i fredsbyggande, fredsprocesser och återuppbyggnadsprocesser har stadfästs i en räcka resolutioner med start år 2000 med den banbrytande resolutionen 1325.

Thania Pfaffenholz, fredsforskare i Genève visar i sina studier att det är poänglöst att bara inkludera kvinnor i en fredsprocess ”för sakens skull”. Det resulterar sällan i en rättvis fred som efterlevs. Kvinnor måste – precis som alla andra – vara goda representanter för sin grupp och gärna aktörer som har makt och respekt på något område.

Det finns mycket som talar för att det blir en mer bestående och inkluderande fred om kompetenta kvinnor är med vid borden. Pfaffenholz visar också att kvinnliga förhandlare ofta har en avgörande roll i att trycka på för att parterna ska underteckna ett avtal.

Det är inte heller alltid nödvändigt att sitta med vid det exklusiva runda bordet för att få inflytande i en fredsprocess. Vem minns inte kvinnorna i Liberia och deras strejk för att tvinga fram ett fredsavtal?

Vi på Kvinna till Kvinna lärde oss en sak av fredsförhandlingarna på Balkan. Det är inte bra att förhandla fram en ny konstitution som baseras på ett fredsfördrag. I Bosnien Hercegovina blev alla de etniska motsättningarna cementerade i konstitutionen och kvinnors rättigheter och behov prioriterades bort i den nya författningen. Denna kunskap för vi vidare till de kvinnor som nu är på plats i Genève.

Om du ska förhandla om fred där miljoner människors livsvillkor står på spel, då finns det tyvärr heller ingen beprövad manual att följa. Den som ska förhandla fackligt kan gå kurser i förhandlingsteknik och få en agenda att hålla sig till. Fredsprocesser kan däremot se ut nästan hur som helst, vara snabba överenskommelser om eldupphör till att ta flera år. Förmöten, olika grupper och förhandlare som skyndar emellan, ett enda förhandlingsbord med massor av deltagare, eller bara ett par höjdare, som när Churchill, Stalin och Roosevelt träffades i Jalta i andra världskrigets slutskede och pratade ihop sig om hur de skulle dela upp Europa.

Snart finns det förhoppningsvis andra historier att berätta. I fredsprocessen i Filippinerna som verkar bli framgångsrik, har två kvinnor spelat en central roll, bl a som chefsförhandlare. Och än är det inte för sent att på olika sätt inkludera kvinnor som representerar det syriska civilsamhället och det fredsbyggande arbetet som vi kartlagt i vår rapport i höstas. Låt oss hoppas att FN och FN:s medlemsländer står upp för Syriens kvinnor! Vi i Kvinna till Kvinna kommer inte att ge upp vårt stöd – det är långsiktigt och det är på riktigt.

Annonser
Det här inlägget postades i FN, FN:s resolution 1325, Kvinnors deltagande i beslutsprocesser, Syrien och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s