Nu håller vi tummarna för Sverige i säkerhetsrådet!

Lena Olov S i FN

Jag och ambassadör Olof Skoog, chef för Sveriges FN-representation inne i FN:s generalförsamling.

Efter en (politiskt) tung midsommarhelg, med Brexit, pågående strider i bl.a Irak och Syrien – med fortsatt fruktansvärda konsekvenser för civilbefolkningarna – framstår behovet av ett globalt politiskt ledarskap än mer skriande.

Så här skrev jag på min Facebook på midsommarafton: ”Inga glada midsommarhälsningar från mig! Djupt oroad o förtvivlad av Brexit. Må detta bli ett wake-up call till Europas demokratiska krafter att på allvar ta upp kampen mot populister till höger och till vänster.”

Jag hör inte riktigt de politiska rösterna som står upp för vikten av regionalt och globalt samarbete för fredlig konfliktlösning, för mänskliga rättigheter, behovet av diplomati istället för bomber, långsiktiga utvecklingsinsatser och klimatinsatser.

Istället fylls mina ”broskparaboler” (= öron på Annika Lantziska, lyssna på hennes fantastiska sommarprogram) av ett populistiskt och nationalistiskt dån från herrar som Boris Johnson – snart premiärminister i Storbritannien? (om nu detta land kommer att finnas kvar i sin nuvarande skepnad!) Donald Trump (snart president i USA?) och Putin i Ryssland. Också en kvinna dånar, Marine Le Pen (snart president i Frankrike?) …say no more…

Vi kommer nog att sakna Barack Obama när han försvinner. Ingen är felfri, men han framstår i ljuset av vad som eventuellt komma skall, som en fyrbåk i ett politiskt mörker som håller på att sänka sig över världen – åtminstone över västvärlden.

Det finns absolut ljusglimtar i mörkret – en är fredsavtalet i Colombia mellan regeringen och Farc-gerillan. Colombia är ett av världens mest våldsdrabbade länder. I över 50 år har konflikten rasat. Hundratusentals människor har dödats, miljoner lever på flykt i sitt eget land, och sexuella övergrepp sker kontinuerligt. Och kvinnor har drabbats hårt.

Efter hårt arbete – där Sveriges insatser varit viktiga – finns även kvinnor med vid förhandlings­bordet. Nu finns ett avtal och så kan den komplicerade och svåra processen med att genomföra det avtalet ta sin början.

Det spelar alltså roll också vad små länder driver för politik internationellt.

Och idag tisdag 28 juni ska generalförsamlingen i FN rösta om ett eventuellt medlemskap i FN:s säkerhetsråd för Sverige. Spelar då svenskt medlemskap någon roll?

Så här skriver Sveriges fd FN-ambassadör Anders Lidén:

”Men jag minns från förra gången i rådet att visst kunde vi påverka. Särskilt kunde vi påverka i humanitära frågor, där vi såg till att hänsyn togs till humanitära effekter av sanktioner och att humanitära organisationer gavs tillträde i konflikter.

Förtroendet för Sverige var starkt och vi fick ofta med oss länder, som inte litade på stormakterna. Vi ledde förhandlingar om Somalia, Kambodja, Indiens och Pakistans kärnvapenprov samt tribunalerna för Jugoslavien och Rwanda.

Vi stod konsekvent upp för folkrätten och opponerade oss när Irak bombades utan mandat från säkerhetsrådet. I Kosovofrågan drev vi på och fick som rådsordförande igenom en resolution med starka krav på Belgrad.

Med tanke på vår feministiska utrikespolitik fanns även möjligheter att verka för kvinnors rättigheter i konflikter.

Under vårt ordförandeskap fick vi säkerhetsrådet att uttala sig för rekrytering av kvinnliga poliser till olika fredsmissioner, något som till en början väckte kritik och förundran.

Sverige verkade också för öppenhet och transparens. Vi lät utomstående komma till tals genom att bjuda in till möten med enskilda organisationer och andra relevanta aktörer. Och vi spred information vad som hände i rådet till kolleger och utomstående.”

Nu håller vi tummarna för att Sverige ska få en plats i FNs säkerhetsrådEn sådan plats förpliktigar alltså. Den feministiska utrikespolitiken ska få genomslag också i den globala säkerhetspolitikens epicentrum. I Kvinna till Kvinna förväntar vi oss svenska initiativ i den andan och vi kommer att driva på regeringen för att kvinnors rättigheter och olika perspektiv lyfts i säkerhetsrådet, ja i alla sammanhang där fred och säkerhetsfrågor tas upp. Att kvinnor av alla slag måste sitta med vid fredsförhandlingsborden, vara med i fredsprocesser och återuppbyggnad av sina sargade länder efter väpnade konflikter.

Annonser
Det här inlägget postades i EU, FN, Irak, Jämställdhet, Kvinnors deltagande i beslutsprocesser, Kvinnors rättigheter, Nationalism, sexuellt våld, Svensk politik, Våld mot kvinnor och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s