Hopp och förtvivlan

Människorättsförsvararen Edmund Yakani och räddningsarbetare i Syrien.

I går mötte jag Edmund Yakani. Det är inte troligt att så många har hört talas om honom men han är en ytterst modig person. Det måste han vara som människorättsförsvarare i Sydsudan där det just nu pågår ett grymt och blodigt krig som går under radarn, i alla fall vad gäller att uppmärksammas här i väst.

Det är en sorglig utveckling för världens yngsta land som funnits i knappt sex år. En fjärdedel av Sudsudans befolkning är på flykt och mänskliga rättigheter kommer längst ner på agendan i denna sköra stat där det enligt FN pågår ett folkmord till följd av maktkampen mellan landets president och den före detta vicepresidenten.

Edmund Yakani, är chef för människorättsorganisationen Community Empowerment for Progress Organisation. Han besökte oss här på kontoret i måndags och han har tidigare deltagit i vårt internationella träningsprogram vilket vi är mycket stolta över. Nu var han i Stockholm för att ta emot priset Civil Rights Defender of the Year Award. Han kämpar för att rättvisa, fred och mänskliga rättigheter ska respekteras i detta konfliktplågade land. Han är ständigt hotad men fortsätter ändå att arbeta med stor risk för sin egen säkerhet. Att det finns människor som han, som vågar stå upp för rättigheter trots svåra omständigheter ger mig hopp!

Samma dag – tisdag 4 april – kommer också rapporterna om den ohyggliga stridsgasattack som drabbade Khan Sheikhoun i den syriska Idlibprovinsen och jag rasar ner i djupaste förtvivlan.

Det är fruktansvärda bilder som når oss. Den råa hänsynslöshet som präglar denna attack med kemiska stridsmedel mot civila, varav många barn, är utan motstycke. Att dessutom bomba flera av stadens sjukhus direkt efteråt tyder på all avsaknad av mänsklighet.

Att attacken utförs samtidigt som ledare för 70 länder samlas i Bryssel för att diskutera den humanitära katastrofen i Syrienkrigets spår tyder också på en grov och beräknande cynism.

Syriens redan svårt plågade civila utsätts efter sex år av krig för ytterligare en sådan rå brutalitet att vi står mållösa. Att den syriska regimen kan utsätta sitt folk för detta är ofattbart. Det är inte första gången heller. I Damaskusförorten Ghouta användes saringas i augusti 2013 och dödade över 1400 personer. Senast utsattes staden Palmyra i december 2016 och 53 människor dog varav 28 barn.

Den svenska regeringen, EU och FN måste agera kraftfullt och omedelbart för att identifiera de ansvariga. Omvärlden och det internationella samfundet får inte återigen stå handfallna inför den här typen av grova krigsbrott.  Detta måste få konsekvenser!

Advertisements
Det här inlägget postades i EU, FN, Mellanöstern och Nordafrika, Syrien, Vapen och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Hopp och förtvivlan

  1. alexjulin skriver:

    Det som händer i Sudan och Syrien är så fruktansvärt att jag inte finner ord. Detta maktspel med människor som spelbrickor i ett cyniskt våld som varken EU eller FN verkar ha viljan eller kraften att göra något åt är otillständigt! Här ser vi alla dessa ledare som bara bråkar och babblar. Flyktingarna stängs in i läger i Grekland och containrar i Ungern medan spelet fortsätter. Det finns en enda person som har civilkurage och står upp för det hon tror på, Angela Merkel. Hon borde bli den första kvinnan som generalsekreterare i FN. Röda korset m fl använder hopsamlade pengar på börsens bingolotto! Jag är så förbannad och upprörd över denna värld av krig och tokstollar som styr och på oss själva som är så rädda för att bli överbefolkade i vårt avlånga land! Botten är nådd!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s