Så stoppar vi tillsammans våldet mot kvinnorna!

Våra partnerorganisationers kvinnorättsförsvarare samlade på Tollare folkhögskola.

I förra veckan hade jag tillfälle att äta lunch med drygt trettio av från tolv olika länder i Mellanöstern och på Balkan. Det är första gången vi samlar så många av våra partners som alla har gemensamt att de arbetar mot våld mot kvinnor. Den här soliga majveckan möttes de i Stockholm.

Vid bordet satt för mig välkända ansikten men också kvinnor jag inte träffat förut. Var och en av dessa femdefenders har djup insikt i både direkt arbete med våldsutsatta kvinnor och hur våld mot kvinnor bäst kan förebyggas i länder med helt annan kontext än den svenska. Vissa organisationer har fört kampen mot våldet ett kvarts sekel. Andra har bara hunnit vara verksamma något år. De är här i Sverige för att utbyta konkreta erfarenheter med varandra.

Deras arbete kan handla om allt från akuta insatser under en pågående misshandel till systematiskt påverkansarbete på många plan. Som att förändra lagstiftning, få polis och myndigheter att samarbeta och ta kvinnors utsatthet på allvar. Erbjuda skyddade boenden, övervaka våldtäktsrättegångar, ändra en stigmatiserande syn på våldtagna kvinnor, bemanna hjälptelefoner och stötta offer för trafficking och prostitution.

Det är tyvärr mycket igenkänning för dessa kvinnorättsförsvarare när de börjar dela erfarenheter med varann. Som polisväsendets och rättsväsendets likgiltighet inför kvinnors utsatthet, benägenheten att förringa våld och övergrepp på just kvinnor och ett ständigt skuldbeläggande av utsatta kvinnor.

Annat är nytt. Våra femdefenders från Balkan häpnade när deras kollegor från Mellanöstern vittnade om de sexuella övergrepp som skedde i det offentliga rummet, på öppen gata i Egypten under den arabiska våren.

Återigen konstaterar vi att våld mot kvinnor för att de är just kvinnor i sanning är en global fråga. Att våld mot kvinnor finns överallt i dagens värld, i alla samhällen och i alla samhällsklasser. Från vaggan till graven följs kvinnor av våld för sitt köns skull. Vissa grupper av kvinnor är extra sårbara, t.ex. kvinnor tillhörande minoritetsgrupper, barn och ungdomar, kvinnor med funktionsnedsättning, hbtq-personer, kvinnor med missbruksproblematik och kvinnor som lever i områden där det pågår väpnade konflikter.

Vad som blir smärtsamt tydligt när aktivisterna från våra partnerorganisationer berättar är att kvinnor aldrig tillåts att definiera bilden av sig själva. De tilldelas roller, andra bestämmer vad som är en svag kvinna, en stark kvinna, när kvinnan är ett offer eller inte. Också HUR hon ska bete sig för att anses vara utsatt och i behov av hjälp. Har hon inte skrikit och klöst tillräckligt mycket under en våldtäkt så var hon antagligen med på det. Att hon inte ropar högt av smärta under en misshandel för att hon tänker på sina barn och vill skydda dem, det bryr sig polis och domstolar inte om.

Intesar Majeed från JWU (Jordanian Women´s Union) i Jordanien berättade om ett av de svårare fallen som ändå slutade lyckligt. Den här kvinnan tvingades gifta sig vid 14 års ålder med en våldsam man som utsatte henne för tortyr och slavarbete och höll henne och barnen instängda långa tider i ett mörkt rum. När hon till slut kom i kontakt med vår partnerorganisation JWU var hon så traumatiserad att hon varken kunde åka buss själv eller ens orka begära skilsmässa, men efter stöd och utbildning från JWU kan hon idag både försörja sig och ta hand om sina barn.

På Balkan sker en annan typ av arbete. Foundation United Women Banja Luka följer systematiskt rättegångar – ofta till advokaters och åklagares stora förtret – för att svart på vitt kunna visa hur lagstiftning inte följs eller hur våldsutsatta kvinnors rättigheter åsidosätts.

När jag åker tillbaka till kontoret funderar jag över när det könsbaserade våldet mot kvinnor ska upphöra. Att det hänger ihop med kvinnors rättigheter och ställning, jämställdhetspolitik och staters hantering av de mänskliga rättigheterna generellt, är det ingen av kvinnorättsförsvararna som tvivlar på under dessa dagar. Men allt är inte nattsvart. Framsteg har gjorts och görs. Hela tiden. Det är ett mödosamt arbete och det krävs uthållighet och envetenhet för att uppnå resultat. Men nu kan vi se, svart på vitt, att vi ÄR på rätt väg. Vi har just sammanställt en skrift från arbetet mot våld mot kvinnor på Västra Balkan. Där visas att stödet som Kvinna till Kvinna fått från Sida (svenska skattepengar!) har givit resultat i detta dagliga slit.

Men tyvärr lär historien oss att det går snabbt att rasera de sköra framsteg som gjorts. Just nu är kvinnors rättigheter under attack i flera länder. Nationalister och religiösa fundamentalister vill återföra kvinnor till hemmet, spisen och deras roll som främst mödrar och samtidigt tillåta barnäktenskap och straffria sexuella övergrepp på kvinnor inom familjen. De har stöd från högsta politiska ort, mäktiga patriarkala män som Trump, Putin och Erdogan, driver kvinnofientliga agendor.

Därför måste vi bjuda motstånd i varje andetag. Nu och alla dagar som ligger framför oss. Och just den här dagen, på väg till kontoret efter lunchen, känner jag att tillsammans är vi oövervinnerliga!

Annonser
Det här inlägget postades i Bistånd, Jämställdhet, kvinnorättsförsvarare, Kvinnors rättigheter, sexuellt våld, Våld mot kvinnor. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s